Vetenskap i trångmål

av Carl-Gustaf Rosén

Det senaste året har vi fått bevittna något som jag aldrig trott skulle hända. Professorer, akademiledamöter och andra med sin försörjning från vetenskaplig verksamhet har samlats på gatorna och gått i demonstrationståg. ”March for Science” kallades detta spektakel när det drogs igång i våras och då resulterade i demonstrationer i mer än 500 städer i 51 länder. Det började som en protest mot president Trumps avfärdande av klimathotet men vidgades snart till en kamp mot ”attityder som medför att folk avfärdar vetenskapligt grundade fakta och i stället tror på rena fantasier” som en svensk forskare uttryckte saken. Många, däribland en filosofiprofessor i Stockholm, kände sig kallade att ”gripa till vapen” för att försvara ”vetenskapen” och tog till brösttoner i sitt framhållande av vetenskapen som den ultimata sanningen och själva grunden för den fria tanken. Vad professorn egentligen försvarade var den blinda tron på ett vetenskapligt system som vilar på vissa postulat, främst den s k reduktionismen, som utvecklades på 1600-talet av män sådana som Galilei, Newton, Bacon och Descartes. Dessa postulat har kommit att bli Sanningen, och verkligheten måste tolkas utifrån dem.

De demonstrerande vetenskapsanhängarna har varit mina kolleger. Under hela mitt yrkesverksamma liv har jag verkat inom de ramar som den vetenskapliga ideologin fastställt, oftast i ledande roller. När jag gick i pension föresatte jag mig att uppdatera mina vetenskapliga kunskaper och satte mig på min privata skolbänk och läste (och läste om) ett otal böcker och vetenskapliga tidskrifter. Så en dag kom jag över Animate Earth, en bok skriven av ekologen Stephan Harding, verksam vid Schumacher College i England. Det blev en ögonöppnare. I James Lovelocks anda beskriver Stephan (som samarbetat med Lovelock) jorden som en levande organism, en superorganism som Lovelock gav namnet Gaia. Med hjälp av Stephan och några av hans vänner och kolleger, bl a Fritjof Capra (Fysikens Tao m fl böcker), Stephen Harrod Buhner och Rupert Sheldrake, öppnades ett nytt perspektiv för mig, där begrepp sådana som komplexitet, kaosteori, emergens, fraktaler, morfiska fält, imaginalitet och kvantfysik ger stöd åt en bild av världen och livet som skiljer sig mycket från den som den konventionella vetenskapen ger. En bild som på ett helt annat sätt harmonierar med religioner sådana som taoism och buddhism och med shamanskt färgade trosuppfattningar hos forntida folk och även hos s k ursprungsfolk i nutiden. Och det är en världsbild som på många sätt svarar mot vad människor intuitivt uppfattar som sanningen och som är gränslös mot en andlig verklighet.

Det är en spännande tid vi lever i. Det blir allt tydligare att det finns allvarliga fel i grundvalarna för det industriella samhället. I politiska sammanhang koncentrerar man sig på klimathotet, men problemen är mycket större och bredare än så. Här är inte plats att gå igenom alla de områden där vi sprängt gränserna för vad som går att reparera. Politiska beslut som verkar genom förändringar inom det nuvarande vetenskapliga paradigmet är helt otillräckliga. Moder Jord kommer själv att göra något mycket mera drastiskt, och vi kommer att få uppleva dramatiska förändringar. Det är inte utan att jag börjar tro på profetiorna om den Femte Världen som hålls levande hos ursprungsbefolkningen i flera länder, främst i Nord- och Sydamerika.  Det handlar om en ny värld, en verklighet som inte bygger på den hårdhänta och aggressiva exploateringen av människor och natur som utmärker vår nuvarande civilisation utan lyfter fram kvalitativa värderingar och empati, samarbete i stället för konkurrens och erkännande av andlighet som påverkar skeendena i världen.

Som gammal vetenskapsman finner jag det spännande att det vid sidan om vetenskapens förstenade huvudfåra växer fram en ny vetenskap som harmonierar med en sådan verklighet. Inga demonstrationer eller manifestationer kommer att kunna stoppa den utveckling som redan påbörjats.

Trögheten i den mänskliga tanken är allra tydligast bland de yrkesmän som har ett intresse av att bevara traditioner.

Arthur Koestler 1905-83, filosof och författare (om vetenskapsmän)