Vad är liv? – Kopplingen mellan autopoietiska system och ekopsykologi


 

Vad är jag? Jag skulle kunna hävda att jag i första hand är en människa eller ett väsen fritt från ”Johan” med utfällda oklippta vingar, inte bara en kropp eller en själ utan något större eller kanske mindre, beroende på vilken skala man tittar på. Men skulle man kunna säga att jag är något mer än människa? Vad är en människa egentligen? Biologiskt sett, är jag bara en levande organism? Vad är organismer och liv egentligen?  Varje människa och varje annan organism är inte bara en enda individ eller levande väsen utan snarare ett myller av liv, ett myller av biologisk mångfald. Vi är alla egentligen ett habitat (livsmiljö), ett ekosystem för så många olika livsformer. För en liten bakterie eller ett litet kvalster, som lever i eller på en människa, är denna människa ett stort ”hav”, i mångt och mycket ett eget universum för dem. Alla organismer i ett ekosystem hänger samman och vi samarbetar med alla dessa små liv, formar en fungerande enhet på olika skalor. För dessa liv i oss är vi människor vad skogens mylla är för alla svampar, vad korallrevets landskap med sina olika små skrevor är för ryggradslösa djur och fiskar eller vad en äng är för alla dess blommor.

Alla encelliga och flercelliga organismer är utan tvekan liv enligt den konventionella vetenskapen eftersom de har celler med eget DNA. Men kan det finnas en annan definition på liv, även ur ett vetenskapligt perspektiv? I ett tidigare blogginlägg kom Henrik in på autopoiesis, ett begrepp som myntades på 1970-talet av forskarna Varela och Maturana från Chile. Ordet autopoiesis har sitt ursprung i grekiskan och betyder ungefär ”självtillverkande”, och det är i denna teori (autopoiesis) som en helt annan definition på liv framkommer. Autopoietiska system är enligt Maturana och Varela en typ av organisation som är gemensam för alla levande system, och kan definieras som ett nätverk av processer där varje komponents funktion är att delta i en transformation av andra komponenter i nätverket. Resultatet blir att hela nätverket hela tiden tillverkar och bibehåller sig själv, och också skapar ett karakteristiskt gränsskikt som ger ett slutet och enhetligt men samtidigt öppet och genomsläppligt system (som en cellvägg eller ett cellmembran blir för en levande cell). Ett autopoietiskt synsätt fokuserar på mönstret hos organisationen och relationerna mellan processerna tillsammans med cirkulära återkopplingssystem (feedbackloopar). I konventionell vetenskap har man fokuserat på fysiska strukturen hos ett system i första hand, t. ex. former, kemiska sammansättningar, som egentligen är manifestationen av systemets organisationsmönster. Det enklaste autopoietiska systemet (den minsta autopoietiska nivån) är en levande cell och i en cell förändras komponenterna genom metaboliska processer, och utveckling och regenerering sker i en kontinuerlig aktivitet och livsprocess.

För att avgöra om ett specifikt system är levande behöver man således ta reda på om dess organisationsmönster är ett autopoietiskt nätverk, alltså ett självreglerande system som kontinuerligt skapar sig själv genom processer inom nätverket och dess integrerade gränsskikt. Varandet och blivandet kan inte skiljas åt och uppvisar ett självorganiserande mönster. Stegvis från en enkel cell till större skalor kan man säga att autopoietiska system omfattar även flercelliga organismer (t. ex. djur- och växtindivider), olika ekosystem och biotoper (t. ex. olika skogar, hedar, sjöar, våtmarker, korallrev och sjögräsängar), och planeten jorden med dess atmosfär och biosfär. Alla levande autopoietiska system är nätverk sammansatta av mindre komponenter, och dessa levande system eller organismer hänger samman i en struktur med många olika nätverk inom varandra, en väv som är vävd på många olika skalor. Enligt Gaia-teorin är planeten jorden en organism, ett självreglerande och självproducerande autopoietiskt system med ett gränsskikt (atmosfären) som skapas, transformeras och bibehålls av biosfärens metaboliska processer samt med komponenter hos hav, jord, luft och ekosystem som produceras, transformeras och byts ut kontinuerligt i olika planetära processer.

Egentligen är alla självreglerande system alltså liv – levande organismer enligt autopoiesis – till exempel även Gaia, vår jord. Moder jord är lika mycket en levande organism som vi människor är och vi människor är lika mycket ekosystem som Gaia eller hav och skogar är. Det är bara att dessa olika autopoietiska system existerar på olika skalor men i samma livets väv. Känslan är därför att vi alla tillhör varandra. När man mår bra mår det stora eller lilla bra och när man mår dåligt mår små organismer inom en och den större organismen som man är en del av dåligt, och vice versa. Nya rön har visat att ens egen tarmflora med ”goda” bakterier inte bara påverkar ens fysiska hälsa positivt utan också ens psykiska välbefinnande, och att t. ex. mata ens sockerberoende tarmbakterier med sötsaker ger starkt negativa konsekvenser. Dessa interaktioner mellan små och stora autopoietiska system går således i båda riktningarna, med influenser både från ”intellektets” medvetande hos individen och från dess kroppsmedvetande (magkänsla/intuition). I taoismen finns detta kroppsmedvetande (Dan tien) med som en central del och i utövandet av qigong framgår det tydligt att det är kroppen som är medveten om och minns rörelserna, inte intellektet. På samma sätt kan man se att människor (och andra liknande djur) som mindre autopoietiska system påverkar större autopoietiska system som vi är en del av (olika ekosystem och planeten jorden) negativt eller positivt, och vice versa.

Allt detta med autopoietiska system som levande organismer på olika skalor i en intrikat väv rimmar väl med t. ex. olika ursprungsbefolkningars eller buddhistiska, taoistiska och hinduistiska sätt att se på tillvaron. Och man kan se kopplingen mellan autopoiesis och ekopsykologi klart och tydligt då en större och djupare känsla och förståelse av att dessa olika små och stora levande organismer (autopoietiska system) hänger samman i nätverk inom nätverk inom nätverk gör att man får en djupare känslomässig relation med naturen och hela Gaia.

 

 


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

3 tankar om “Vad är liv? – Kopplingen mellan autopoietiska system och ekopsykologi