Forskarna på Stockholm Resilience Centre kom förra veckan med en uppdatering av de planetära gränserna – en kvantifiering av mänsklighetens påverkan på ekosystemen inom nio områden. På fyra av dessa nio – klimat, förlust av biodiversitet, markanvändning och kväve- och fosforcyklerna – har vi passerat gränsen för farlig påverkan globalt. Det får väl ses som en påminnelse av något vi alla vet: vi är på fel väg. Det behövs en omställning av samhället om inte mänsklig aktivitet ska ”oavsiktligt driva Jordsystemet in i ett mycket mindre gästvänligt tillstånd”, som studiens huvudförfattare Will Steffen säger.
Hur åstadkommer man en sådan systemförändring? Det räcker inte att skruva på parametrarna. Som Johan Rockström, en annan av studiens författare, skriver i en artikel i Svenska Dagbladet: Vi behöver tänka om fullständigt. Jag tänkte ta hjälp av två briljanta systemvetare, Joanna Macy och Donella Meadows, för att filosofera kring det i ljuset av begreppen naturens rättigheter och ecocide.
Joanna Macy har beskrivit tre dimensioner av den systemförändring som hon kallar Den Stora Vändningen (the Great Turning):
- Handlingar för att bromsa skador på Jorden och dess varelser
- Analys av strukturella orsaker och skapandet av alternativa strukturer
- Skifte i medvetande
1. Handlingar för att bromsa skador på Jorden och dess varelser
Den första av dessa dimensioner är kanske den mest synliga. Blockader, demonstrationer, bojkotter, civil olydnad och andra former av vägran ryms här, liksom politisk och juridisk påverkan för att hejda förstörelsen av ekosystemen. Det mesta som miljörörelsen sysslar med hamnar kanske i denna kategori. Direkta aktioner blir mer och mer synliga i takt med den ökande exploateringen, svenska exempel är t ex Ojnareskogen, Rönnbäcken och Kallak (Gállok). Arbete i denna dimension köper tid. Det gör förstörelsen synlig och räddar liv för framtiden, men är otillräckligt för att skapa ett hållbart samhälle.
2. Analys av strukturella orsaker och skapandet av alternativa strukturer
Den andra dimensionen är lika viktig. För att ställa om, eller vända, från det industriella tillväxtsamhället är det viktigt att förstå dess dynamik. Vad är det för överenskommelser vi gör för att gå med på att den rikaste hundradelen av mänskligheten äger hälften av alla tillgångar? Vilka drivkrafter gör att vi håller oss med en omättlig ekonomi som ser Jorden som ett förråd och ett avlopp? Om vi kan förstå systemets logik är det mindre frestande att peka ut en viss grupp som skyldig. Politiker, företagsledare, rika och mäktiga, alla är delar av ett system.
För att omställningen ska kunna ske måste vi inte bara dekonstruera, vi måste också bygga upp. Skapa alternativa sätt att göra saker så att vi kan leva i hälosamma relationer till varandra och till andra levande varelser. Kollaborativ ekonomi och delande, permakultur och CSA, lokala valutor och förnybara energislag ryms i den andra dimensionen.
3. Skifte i medvetande
Dessa alternativ kommer inte att kunna överleva utan den tredje dimensionen. Skiftet i medvetande handlar om våra värderingar; vad vi tycker är viktigt och hur vi relaterar till Jorden och varandra. Med andra ord ett djupgående skifte i hur vi uppfattar verkligheten. Joanna Macy menar att detta skifte håller på att ske; både som en kognitiv revolution och som ett andligt uppvaknande med många former. Några av dess ingredienser är:
- Systemteori
- Djupekologi
- Frihetsteologi
- Shamanska traditioner
- Ekofeminism och ekopsykologi
Denna dimension innefattar det omställningsrörelsen menar med inre omställning. Den saknas inom mycket hållbarhetsarbete. Ofta fokuserar vi på åtgärder som t ex minskar utsläpp av koldioxid: handel med utsläppsrätter, utbyggnad av förnybara energislag, samhällsplanering som gynnar cykling istället för biltrafik. Men dessa åtgärder verkar inom ett system som i grunden är ohållbart. Om vi inte också arbetar för ett skifte i medvetande kommer de på sin höjd att fördröja inträdet i ett ”mycket mindre gästvänligt tillstånd”.
Den omställning som vi står mitt uppe i nu är sannolikt en av mänsklighetens vändpunkter – Joanna Macy kallar den en tredje revolution med lika stor inverkan på hur vi lever som den agrara och den industriella revolutionen. En omställning från det industriella tillväxtsamhället till ett livsuppehållande samhälle. Det är ingen lätt match att fixa det – speciellt inte som alternativet ser betydligt mer dött ut, speglat i rapporten om de planetära gränserna och många andra. För att klara omställningen behövs alltså alla tre dimensionerna.
Naturens rättigheter och ecocide som systemförändrare
Naturens rättigheter och dess sanktion, ecocide, är något som Lodyn arbetat intensivt med i snart två år. Naturens rättigheter är idén att inte bara människor har rättigheter; även djur, växter och annat levande har rätt att få sina intressen tillgodosedda. Ecocide är en sanktion av naturens rättigheter, idén om ett internationellt brott mot livsmiljöförstörelse. Dessa sammanlänkade idéer verkar gemensamt inom alla tre av omställningens dimensioner.
De är nya strukturer för att hejda förstörelsen av ekosystem, som stödjer andra innovationer för bättre samspel mellan mänsklighet och annat liv. De verkar konkret i samhället genom att bromsa utveckling som bryter ner ekosystemen och hjälper därigenom till att gynna utveckling som tar hänsyn till dem. Men de verkar också i den tredje dimensionen. Lagar och värderingar är kommunicerande kärl, skiften i värderingar ger upphov till nya lagar, som i sin tur bidrar till nya värderingsskiften. Genom en lag om ecocide ger vi skadan ett namn och därigenom blir den synlig. Genom att göra ecocide straffbart visar vi varandra vad som är rätt och fel – livsmiljöförstörelse blir undantaget, inte normen, som är fallet idag. Genom att tillerkänna naturen rättigheter skiftar vi hur vi ser på världen och mänsklighetens plats i den.
Nästa post kommer att handla om Donella Meadows och hennes idé om hävstänger för att ändra funktionen i system, applicera på begreppen naturens rättigheter och ecocide.
Systemförändring – Naturens rättigheter och ecocide som hävstänger 2:2
Pingback: Tillbaka i Ecuador | Pella Thiel