av Kim de Bruin
Åh Jord, åh Jord… Säg att jag gör skillnad Sjung för mig Jord, säg att allt blir bra Detta är för mycket, Jord Jag dignar under bördan Förlåt Sten, förlåt Strand, förlåt Hav, förlåt Liv Förlåt oss för vi vet inte vad vi gjort vad vi gör Ilska blandat med trendigt högmod väller upp som dyningar när jag gräver genom ännu ett kulturlager av plast i tångvallarna Hopplöshet varvas med bångstyrig envishet när jag sliter fram ännu en varböld av plast under rullstenarna Sorg och överväldigande meningsfullhet när jag bär en aldrig sinande ström av blå sopsäckar över stoisk bohusgranit Stor plast, ful plast, eroderad plast osynlig plast, ny plast, gammal plast Plast flera meter ner under vresrosbuskarna (som grävt ner sina rötter i den frodiga mylla som uppstår av plastsmulor, tång och förmultnad vrakved) Plast, inklämd mellan rullstensblock i strandkanten (för varje storm djupare nermald för att slutligen sköljas i smulor tillbaka i havet) Plast som bygger täta fickor av syrefattig ångest på varje ö, varje vik, varje kust Känslosvallen sveper mina fingrar gräver, sållar, sorterar armar bär, knän viker sig Det måste vara någons fel, tänker jag Det måste vara någons ansvar, känner jag Måste finnas någon insikt, inser jag Att vi måste Någon måste Göra bättre Göra bot Och jag gör väl ändå rätt som hoppat av (ekorrhjulet)? Och jag krymper ju mina fotavtryck Och ställer om Och bor tiny, lever tiny, tänker tiny Och är Så Duktig Mina fingrar gräver i plasten vill peka på Någon Annan (för det gör för ont!) (inte kan det vara JAG?) Men hur jag än vrider mig så sitter den där bak; långa svansen som piskar sanningen i ansiktet: För jag vill ju ha livet på mitt sätt och tänker skaffa en visslande vattenkokare och solceller bara för jag vet lite bättre vill få det lite bättre bli en Bättre Människa vad nu det kan tänkas vara Vi vill alla få det lite bättre, bara en liten förändring till, bara köpa en liten pryl till, Men lite bättre för mig, för dig, för dem, lite bättre för ett folk, ett land - blir hela tiden lite sämre för dig Jord Åh Jord, trots att jag ”vaknat” och ser min synd, allas synd i varje handling, andetag, i varje strävan efter att vilja få det lite bättre så kan jag inte bättre än så här Jag kan inte bättre Så hur kan jag tänka att alla andra borde göra bättre? Så jag sjunger min strandstädarsång Vad annat återstår? Åh Jord, Säg att det inte är för sent Säg att vi hinner bättra oss Säg att du läker alla sår Och om det är för sent, Så låt mig i alla fall städa dig lite just här: Mellan just dessa vackra stenar, i just denna blommande skreva där insekterna oförväget påbörjat en ny livscykel Låt mig försöka värna just denna lilla skimrande skärgårdsö insupa just denna lilla vackra flik av din sköna varelse Åh Jord, tack för dansande strandskator och vildgässen med sina första dunbollar Tack för skörbjuggsört och fingertång för ett tyst och blankt västkusthav i aprilsolen Så, lilla sten, kan du andas lite bättre nu? Så, lilla vik, nu blev du i alla fall snygg på ytan ända tills nästa storm kommer och du återigen blir översköljd och vi strandstädare återigen bara hinner med att ta bort det värsta på ytan
