De vanligaste psykologiska teoribildningarna idag är i stort sett blinda för att vi är varelser som lever i ett större ekologiskt sammanhang och att detta har betydelse för vårt psyke. Orsaken till individens psykiska hälsa eller ohälsa försöker psykologin istället enbart finna ”inom” den enskilde personen, eller i de närmaste mellanmänskliga sociala relationerna.
Ekopsykologin, däremot, ser den enskilda människans psyke som intimt förbundet med naturen och menar att denna relation har avgörande konsekvenser för vår själsliga såväl som fysiska välmåga och vår upplevelse av mening. Likaså kan en ekopsykologisk förståelse av medvetandet och själen vara avgörande för möjligheten att nå fram till en hållbar värld.
Att naturen är välgörande för människors hälsa är numera väl dokumenterat. Vi blir generellt lugnare och mer harmoniska när vi befinner oss i grönområden. Vi håller oss friskare och återhämtar oss lättare från sjukdomar. Att naturen har denna läkande inverkan på oss människor kan ha flera förklaringar. När vi är ute i naturen rör vi ofta mer på oss än om vi sitter inomhus. Vi blir inte utsatta för all den enorma informationsmängd som är normal i våra moderna människoskapade miljöer. Hjärnan får helt enkelt lättare att slappna av när vi befinner oss i naturen. Samtidigt så stimulerar naturvistelsen oss på ett positivt sätt. Många upplever att sinnena skärps och vi blir mer närvarande och i kontakt med oss själva. Vi känner ofta att vi ”kommit tillbaka hem” då vi återfinner vår plats som en del i en finstämd väv av liv, som en varelse bland andra varelser. Naturens skönhet, organiska former, lekfulla mönster och rika kontraster mellan fina detaljer och öppna vyer får oss att vakna upp på ett helt annat sätt än de ofta stressande eller trista miljöer vi möter i städer och förorter.
Människan som art är inte bara utvecklad för att leva i ett ekologiskt sammanhang. Hon är också evolutionärt utvecklad för att förstå och uppleva detta sammanhang som ett myto-poetiskt sammanhang. 
Sedan urminnes tider har människan med kulturen som medium levt i ett animistiskt universum, ett universum där vi rituellt och symboliskt kommunicerar med bäverfolket och älgfolket, med gudar, träd och förfädersandar. Vi är utvecklade för att förhålla oss till detta levande, samtalande kosmos, besjälat av krafter och intentioner. Så vad händer med oss människor när vi istället skaffar oss en världsbild som porträtterar universum som opersonligt, som död materia, som ett objekt? Vad händer när vi börjar tro att själen inte är något som tillhör hela den levande världen, utan som enbart finns inuti människan? Ekopsykologin menar att mycket av vår psykiska ohälsa kan bottna i att vi som människor inte i längden klarar av att leva i en värld utan själ.
Och ur det perspektivet; hur påverkar oss egentligen det faktum att vi håller på att föröda livsförutsättningarna på den här planeten? Ekopsykologin menar att den moderna människans psykologiska lidande är sammanlänkat med jordens lidande. Vårt psyke – som kan ses som ett fält av relationer snarare än en sorts ”behållare” inom oss – kan inte i längden avskärma sig från det faktum att vi håller på att skapa en massdöd av arter på jorden.
Idag har vi separerat ordet ”hälsa” från dess ekologiska bas. 
Men det är uppenbart att ingen långsiktig hälsa för människosläktet är möjlig om vi förstör förutsättningarna för jordens och ekosystemens hälsa. Vårt välmående är beroende av en välmående jord. Vår förstörelse av ekosystemen och den omgivande naturen går hand i hand med förstörelsen av vår egen mänskliga natur. Vår själ är en del av världens själ. Och den är vild – som urskogen och världshaven. Den trivs och utvecklas bäst då den inte alltför hårt tuktas, kontrolleras och utarmas. Att vistas i naturens vildhet sätter oss i kontakt med de vilda, genuint levande sidorna av oss själva, och just där kan resan mot ett djupgående psykologiskt helade ta sin början. Denna helandeprocess innebär också att vi frigör vårt engagemang för världen och ser möjligheterna och kraften i det historiska uppdrag vi står inför – Det gröna skiftet.