Dalgångens ande dör aldrig
Den är Kvinnan, Urmodern
Hennes portvalv är ursprunget
Till himmelen och jorden
(Lao Tzu)
I arkaisk mytologi är den Stora Modern källan till universum och dess lagar, hon är härskare över naturen, visdom, ödet, liv och död. Hon är också Moder Jord och gudinna av himmelen, solen och månens moder. Hon är Natura, gudinna av naturen och världens själ. Under många namn och i många skepnader är hon den upprätthållande kraften av allting. Synen på naturen var organisk, som levande och moderlig. Jorden som moder finns i traditionella kulturer över hela världen, Jorden är helig som källan till liv och mottagare av de döda, vi föds från jordens sköte och återgår till hennes sköte när vi dör.
Moder Jord utandas livets andedräkt vilket livnär organismerna på ytan. Hon kan starta vindar och jordbävningar, vätska flödar inom henne och vatten kommer upp ur hennes sprickor likt blod. I hennes kropp finns kärl med flytande och stelnande vätskor, hennes inälvor är kanaler, eldkammare och sprickor genom vilka eld och värme släpps ut som avsöndras genom vulkanutbrott och varma källor. Moder Jord är den som formar och skapar växter och djur, haven och jorden är hennes fertila krafter.
Naturen och vildmarken är besjälad, levande, helig och ett hem.
Genom förändringen av den mänskliga kulturen, framväxandet av jordbruket och ökande befolkning kom vildmarken och naturen att betraktas som en motpol och något som måste bekämpas. I de delar av världen där jordbruket utvecklades kom med tiden Moder Jord att ersättas en mer restriktiv bild av en mäktig gudinna för vegetation och skörd, Gaia ersattes av Demeter. I idealiseringen av landsbygden hos romerska diktare var naturen redan underkuvad, de djupa skogarna hade avverkats och ersatts av åkrar och betesmark, de vilda djuren har ersatts av tamdjur ”naturen är lugn, vänlig och närande som den ideala hustrun.”
Med en religiös välsignelse och den framväxande moderna vetenskapen och tekniken följde underkuvandet och ett allt brutalare vanhelgande av Naturen.Förändringen tog till en början lång tid och ännu på medeltiden fanns känslan av Moder Jord och heliga platser i stor utsträckning kvar hos människor i Europa. Ända in på 1500-talet hängde kosmos olika delar ihop som hos en levande organism men på 1700-talet blev officiellt maskinen den dominerande metaforen, universum beskrevs som ett urverk, Naturen och människokroppen som en maskin. Den mekanistiska världsbilden har sedan dess dominerat västerländskt tänkande.
Vi lever i en tid där ingenting längre betraktas som heligt. Den moderna västerländska ideologin bygger på naturen som ett dött fysiskt system utan syfte, meningen eller mål med människan som härskare och den enda medvetna, rationella varelsen i en död värld. De har, enligt humanismen ”befriat” oss från vidskepelse, primitiva tankemönster och handlingar. Genom vetenskapliga framsteg och rationellt tänkande kan människan kontrollera och behärska Naturen och detta i allt högra grad genom teknologin. Vårt högteknologiska samhälle förbrukar och förstör mer energi än någon annan samhällsform, detta sker ofta på ett subtilt och smygande sätt.
Resultatet är förödande, förstörelsen av vår värld, skändningen av Moder Natur är så omfattande att
t o m humanister reagerar. Den expanderande globala ekonomin och överbefolkning undergräver naturliga livsmiljöer, det innebär att allt fler lokala ekosystem går under. Vi står därmed inför en enorm global förströelse med skövling av urskogar, eroderade jordar, sjunkande grundvattennivåer, utfiskade vatten, utrotning av växt-och djur, stigande temperaturer med smältande glaciärer och döende korallrev.
Vi behöver återskapa en känsla för det heliga och vi behöver inse att vi är fullkomligt beroende av jordens livsuppehållande ”system”, Livets väv.
En ny världsbild växer sakta fram som en motvikt, som inser alltings och alla varelsers ömsesidiga beroende, att allting hänger samman. Den framställer människan som en integrerad del av en organisk helhet. Den betonar Naturens och Livets kreativitet, komplexitet och självorganisation, i detta finns en mening och ett ändamål. Det är ett holistiskt tänkande som betonar livets enhet och samhörighet. Det är en organisk världsbild med rötter i forntiden och moderna filosofier samt religioner men också från delar av den postmoderna fysiken, ekologin och systemteorier. Vår välfärd och vår överlevnad är i slutändan fullständigt beroende av välståndet hos Jorden och Naturen som helhet.
Det finns en kreativ kraft i Naturen, det finns ett ändamål och mening.
Den organiska, animistiska världsbilden, Naturen som levande, helig och besjälad är en urgammal intuition. Den bilden finns inom traditionella kulturer över hela världen, idag främst hos ursprungsfolk men den lever troligen kvar inom oss alla. Organiska filosofier och utopier visar på en ekologisk sensibilitet som är en vägledning för hur vi kan leva med Naturen. Det innebär vördnad för Livet, naturens flöde, ett totalt samarbete och följsamhet och därmed starka fysiska restriktioner för exploatering. Det visar på vår icke-hierarkiska samhörighet och enhet med allt liv omkring oss. Det råder ordning, enhet och harmoni i Naturen; ju mer vi ingriper desto mer kaotiskt blir det. Dess livsstil bygger på samarbete och anpassning till Naturens processer och flöden.
Det innebär minsta möjliga inblandning i det som är naturligt.
Människan följer Jorden
Jorden följer Himmelen
Himmelen följer Tao
Tao följer det som är naturligt
(Lao Tzu)