This is a work of healing. For healing to begin, we first have to name the harm: Ecocide.
Juristen Polly Higgins reser runt världen för att göra verklighet av idén om ecocide. Förslaget att göra ecocide till ett internationellt brott är elegant i sin enkelhet. Det skulle kunna bli en del av Romstadgan, jämte exempelvis folkmord (genocide) och krigsbrott, och därmed reflekteras i nationell lagstiftning världen över. Ändå betraktas det som utopiskt, även av många som är djupt engagerade i naturskydd. Polly berättade om sin övertygelse att det nu är dags att vara Jordens röster och göra det som behövs – inte stanna vid det vi uppfattar som möjligt.
Polly var keynote speaker på den konferens om naturens rättigheter och ecocide som Lodyn arrangerade i april. Vi tror att det är första gången en bred samling kring idén om naturens rättigheter och dess juridiska sanktion ecocide har skett i Sverige. Lodyns primus motor Henrik Hallgren inledde konferensen med en berättelse, och ramade sedan in dagen med en historisk tillbakablick på naturens rättigheter och en filosofisk betraktelse av förhållningssättet. Om världen befolkas av varelser med rättigheter, subjekt, behöver vi föra en dialog med dem. Niklas Högberg som startat Medskaparna och är engagerad i Lodyn berättade om naturens rättigheter som en transformerande idé.
Efter en förmiddag på Tekniska museet steg vi ut i den varma vackra aprilsolen för lunch i det gröna tillagad av Carola Magnussons Matmekka. Lunchen blev en sinnlig upplevelse av det levande sammanhanget – Carola berättade hur hon hade tänkt ut lunchen som ett ekosystem. Till fika pollinatörskaka med honung och ekologisk mandelmassa. Bina behöver ju mandelblommorna!
Idén om att naturen kan ha rättigheter är mycket gammal, och självklar för många kulturer. Eftermiddagen inleddes med en inblick i urbefolkningarnas perspektiv med bidrag från samiska regissören Åsa Simma, Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson och Carmen Blanco Valer från Latinamerikagrupperna. Carmen berättade om hur naturens rättigheter har blivit lag i Ecuador och Bolivia och hur kampen för dem är intimt förknippad med kampen för ursprungsfolkens rättigheter och för kvinnors rättigheter.
Niklas Bruce från nätverket End Ecocide in Europe redovisade i koncentrerad form det gräsrotsinitiativ som samlar underskrifter för ecocide som brott (skriv under du med!) och försäkrade oss att det finns stöd från högsta politiska och juridiska nivå i EU för arbetet.
Denna del av konferensen avslutades med en dialog mellan Polly och Mp:s språkrör Åsa Romson, tillika Phd i miljörätt. Åsa menade – kanske stärkt av partikamraternas debattartikel i SvD dagen innan – att det krävs ett nytt moraliskt paradigm för människans förhållande till naturen och att ecocide kan stödja ett sådant.
Livsröset
Varför ägnar man en solig aprillördag åt en konferens om naturens rättigheter? Av förtvivlan, kanske. För att man känner av förstörelsen. Man känner med Jorden. Vi ville göra en konferens som inkluderade hela människan – hjärna, hjärta, sinnen, kropp. Konferensen avslutades med en ceremoni där vi invigde Livsröset på en ny plats – Skansberget på Gärdet.
Livsröset är en plats tillägnad utrotade arter. Hit kan man gå och lägga en sten på röset, minnas och hedra dem som aldrig mer kommer att födas. Det finns flera livsrösen i världen, det i Stockholm är ett av de första. Lodyns Nina Wedborn inledde ceremonin med en tacksägelse. Riksspelmannen Per Runberg spleade kohorn och stråkharpa. Sametingets Stefan Mikaelsson jojkade vinden och lade sin sten för världens urbefolkningar och deras kamp för sina levande sammanhang. Nationalstadsparkens upphovsman Henrik Waldenström berättade om platsen och dess historia medan vi lyssnade på de kanske mest stadsnära sånglärkorna i världen. Snart kommer Djurgårdsförvaltningen att sätta upp en permanent skylt vid röset – gå dit med din sten du med! (Röset ligger på andra sidan vägen från Källhagens värdshus).
Sist på kvällen hölls berättarföreställningen ”Den magiska trädgården – Sagor om möten mellan människa och natur” med Henrik Hallgren, som en del av Kulturnatt Stockholm. Dagen efter konferensen hölls en Council of all beings, ett rådslag för alla varelser, där vi lånade ut våra röster till humlan, renen, trädet och andra mer-än-mänskliga varelser.
Polly HIggins föreläste även i Lund, Uppsala och Göteborg. Flera möten har ägt rum för att lyfta frågan i Sverige, bland annat på juridiska institutionen vid Uppsala universitet och Stockholm Resilience centre. Motioner om att arbeta för frågan finns till både Naturskyddsföreningens riksstämma och Klimatriksdagen. Polly förklarar här i ett videoklipp att Sverige kan gå före i frågan om ecocide, som vi har gjort tidigare i historien.
Om konferensen i Miljömagasinet
Debattartikeln i Svenska Dagbladet
End Ecocide in Sweden på Facebook