Ekopsykologi är inte en underavdelning av traditionell psykologi, utan något mycket mer än så. Ekopsykologin kan ses som ett vidsträckt fält som når bortom våra invanda uppdelningar och kategorier. Den får sin näring av det ekologiska perspektivet att allt hänger samman. Denna holistiska syn gör att ekopsykologin inte bara rör sig över gränserna mellan olika akademiska discipliner. Den rör sig också över de gränser vi brukar sätta upp mellan vetenskap, politik, konst och andlighet. Den överskrider de gränser mellan psyke och natur vår civilisation skapat och upprätthållit i årtusenden.
Ibland beskriver vi i Lodyn ekopsykologin som en blomma med fyra kronblad. Dessa kronblad berättar om ekopsykologins fyra huvudområden. Naturligtvis kan saker beskrivas på olika sätt, med fler eller färre kronblad. Men jag har upplevt att denna modell ger tydlighet och klarhet för många.
Så vilka är då de fyra kronbladen på ekopsykologins spirande, vildvuxna blomma?

Hälsa – den terapeutiska dimensionen
Ekopsykologin lyfter fram den hälsobringande kraften i att vara i kontakt med naturen. Det finns idag en mängd forskning som visar att vi människor generellt blir lugnare och mer harmoniska när vi befinner oss i grönområden. Vi håller oss friskare och återhämtar oss lättare från sjukdomar. Det finns de som definierar ekopsykologi som ”studiet av naturens påverkan på människan”. Detta anser dock vi i Lodyn är ett alltför begränsat perspektiv. Ekopsykologin har fler dimensioner än så. Kronbladet ”hälsa” beskriver inte heller ett utnyttjande av naturen för att öka vårt eget välbefinnande. Det skulle bara vara en fortsättning på en exploaterande attityd. Snarare är inriktningen att läka vår relation till resten av den levande världen på ett sätt som stärker både vår egen och naturens hälsa.
Djupreflektion – den existentiella dimensionen
Ekopsykologin utforskar existentiella och filosofiska frågor om naturrelationer och människans roll i livets stora väv. Vad är psyket? Vad är naturen? Vilket ansvar har vi människor för andra arter? Med djupreflektion menas inte ett isolerat, abstrakt tänkande som bara pågår ”i huvudet”. Det är en reflektion som inkluderar våra kroppars respons och intuitioner. Den inkluderar de existentiella djupupplevelser vi kan ha då vi befinner oss i kontakt med naturen, exempelvis erfarenheter av ett ”utvidgat själv” eller en ekologisk identitet. En del skulle kalla dessa erfarenheter andliga. De ligger till grund för en förnyad etisk förståelse av vår relation till jorden och dess varelser.
Ekologi – den pedagogiska dimensionen
Ekopsykologin utgår från insikten att allting hänger samman i relationer. Den är grundad i ett ständigt lärande där vi vill öka vår förståelse för natursammanhangen och om hur allting hänger samman. Vi lär oss att läsa landskapets spår och blir förtrogna med naturens skiftningar och tecken. Det är ett lärande som bygger på nyfikenhet och på lusten att ställa frågor, snarare än att finna slutgiltiga svar. Det är ett lärande som växer fram genom vår sinnliga och intima relation till den levande världen, där vi inte står utanför och undersöker, utan är en del av det sammanhang vi studerar.
Engagemang – Den aktivistiska dimensionen
Ekopsykologin har en djupgående samhällskritik, och verkar för att skapa politisk samhällsförändring genom olika former av aktivism. Det är ett politiskt engagemang som bygger på solidaritet med allt levande och kan ta sig uttryck genom konst och performance, civil olydnad och direkt aktion eller genom att verka för ett juridiskt skifte som erkänner naturens rättigheter. Det kan också ta sig uttryck genom att i konkret handling skapa den värld vi vill se, genom att tex anlägga permakulturträdgårdar eller skapa ekobyar. Utmärkande för den ekopsykologiska aktivismen är att den förenar politiskt engagemang med ett tydligt psykologiskt, filosofiskt, existentiellt och etiskt fokus. Allt aktivistiskt arbete inom Lodyn bygger på icke-våld och respekt för medmänniskor.