Med anledning av den beslutsamma kampen mot coronaviruset hörde jag om en liten flicka som frågat sin pappa varför det görs så mycket för att rädda livet på gamla människor när så lite görs för att rädda livet på unga? En berättigad fråga. Som klimatengagerad tappar man hakan inför den handlingskraft och förmåga till uppoffring som länder visar världen över när det kommer till coronaviruset.
Tänk om motsvarande beslutsamhet kunde riktas mot de ekologiska kriser och katastrofer som pågår och väntar oss i en inte alltför avlägsen framtid! “Nu är det ju på mycket kort tid som vi i grunden ställer om ett helt samhälle för att rädda människors liv. Varför skulle vi inte kunna göra radikala klimatomställningar också för att rädda hela skapelsens liv” hör jag ärkebiskop Antje Jackelen säga i radion.
Medan coronaviruset skapar osäkerhet och kaos i den ekonomiska sfären får naturen lite andrum. På satellitbilder ses giftmolnen skingras över industriområden och utsläppen av växthusgaser har minskat drastiskt nu när de mänskliga aktiviteterna stramats åt som en följd av den pågående pandemin. När samhällen släcker ner sina aktiviteter återvänder det vilda. Delfiner har siktats i norditalienska hamnar och i de allt klarare vattnet i Venedigs kanaler syns fiskstimmen röra sig som aldrig förr rapporteras det.
Det faktum att vi befinner oss i ett händelseförlopp där vi inte längre kör på i gamla vanliga hjulspår bär på nya möjligheter både på samhällsnivå och på ett personlig plan.
Om beslutsfattarna höjde blicken bortom denna tillfälliga kris skulle de extraordinära åtgärder som vidtas kunna lägga grunden till att förebygga och mildra kommande kriser. Isadora Wronski, Sverigechef i Greenpeace, menar i SvD att de stimulansåtgärder som regeringar runt om i världen lägger fram bör användas till investeringar som leder till minskade utsläpp efter den ekonomiska krisen. Låt pengarna gå till fortsatt utveckling av förnybar energi och ren teknik som ger oss ett hållbart välstånd.
Och den sociala tillbakadragenhet som många av oss hamnat i dessa dagar ger rum för sånt vi annars kanske inte upplever att vi har tillräckligt med tid för. Jag översätter några vackra rader om denna tillvaro av Kitty O’Meara (som min Lodynvän Maya publicerat på facebook).
“Och människorna stannade hemma
Och läste böcker och lyssnade och vilade
Och tränade och skapade konst och spelade spel
Och lärde sig nya sätt att vara, och var stilla
Och lyssnade djupare
Några mediterade, en del bad och andra dansade
// Och människorna helades
Och i frånvaro av människor som levde obetänksamt
och farligt och huvudlöst och hjärtlöst
började även Jorden helas”