Kalhygge i Norrbotten. Foto: Frederic Forsmark
Vi befinner oss mitt i en pågående massutrotning av djur och växter och utrotningstakten accelererar. Living planet Report 2014 (WWF) visar på att de senaste 50 åren har populationerna av ryggradsdjur dvs. fåglar, däggdjur, fiskar, reptiler och amfibier minskat med hälften. Alltså hela 50 % av antalet levande varelser av ryggradsdjur har utrotats. Detta är levande varelser som utgör det livsuppehållande systemet, Livets väv. Livet som möjliggör liv.
Detta sjätte massutdöende skiljer sig på två viktiga punkter från tidigare sådana i jordens historia. Det är denna gång en art som utrotar och breder ut sig på alla andra arters bekostnad. Det andra är att hela livsmiljöer utplånas genom kalhyggen, ökenutbredning, asfaltering, monokulturer vilket omöjliggör för arter att återhämta sig eller nya att uppkomma. Tidigare var det naturliga massutdöenden, nu pågår en massutrotning.
I Europa har 421 miljoner fåglar utrotats de senaste 35 åren, det är 20 % av de totala populationerna, det handlar framförallt om tidigare mycket vanliga fåglar som gråsparvar, starar och lärkor. I Sverige har vår vanligaste fågel lövsångaren, minskat med närmare 8 miljoner individer, från 26 till 18 miljoner. Hos IUCN har 799 djur och växter registrerats som med säkerhet helt utrotade. Det utgör endast en bråkdel av de verkliga talen, detta beror till stor del på att den stora gruppen av insekter är bristfälligt kartlagda. I en ny studie talas om den ofattbara siffran 130 000 utrotade arter, varav flertalet ryggradslösa djur. På IUCNs rödlista finns 22 000 djur och växter som nu hotas av utrotning globalt, bara i Sverige är siffran 4 273 arter, ca 20 % av det totala antalet bedömda djur och växter. Sammanfattningsvis så blir tidigare vanliga arter alltmer sällsynta och antalet utrotningshotade arter ökar för varje år.
Bakom dessa anonyma siffror finns individer av växter och djur som fördrivits och gjorts hemlösa när deras livsmiljöer utplånas. Djur fördrivs från sina hem om det inte omedelbart dödas, för arter som snäckor är det omöjligt att fly, de utsätts för stark fysisk och psykisk stress. Det finns dokumenterat att t ex orangutanger har avlidit som följd av det trauma och den sorg som de känner när deras hem regnskogen har skövlats. Levande varelser jagas för nöje och troféer ofta under plågsamma former. Monokulturer, asfalt och betong breder ut sig på den naturliga mångfaldens bekostnad, grödor besprutas med livsdödande ämnen (biocider). Civilisationen, modernisering och globalisering leder till exploatering, förstörelse, förgiftning, och plundring. Den biologiska och kulturella mångfalden reduceras över hela världen. Det pågår ett krig mot Naturen och mot Livet.
Orsakerna kan sökas i livsmiljöförstörelse, klimatförstöring osv. men hur är detta möjligt? Hur kan man utan att blinka utplåna andra varelsers hem för sin egen vinning? Hur kan det finnas människor som sågar ner träd med levande fågelungar och låta dessa dö på marken? För att förstå grundorsakerna, till skillnad från orsakerna och symptom, och därmed det som står i vägen för en förändring underlättar miljöetiska och miljöfilosofiska perspektiv. Livsmiljöförstörelsen och utrotning möjliggörs genom den moderna västerländska världsbilden och den moderna vetenskapen som bygger på denna. En bild av naturen, andra djur och växter där de betraktas som maskiner, objektifieras eller enbart ses som medel till människans förfogande. Naturen beskrivs som död materia i rörelse. Kapitalism, industrialism och teknikutvecklingen främjar dessutom konkurrens, egoism, hänsynslöshet, överkonsumtion och slöseri å ena sidan samt fattigdom och misär å andra sidan. Det leder till accelererande förstörelse av naturmiljöer vilket kallas för ekonomisk tillväxt.
I den moderna världsbilden är humanismen och människocentreringen stark, i den sätts människan i centrum. Det har i vår tid kommit att bli en religion med människan som gud. Det har i sin tur lett till mänsklig hybris med idéer om ändlösa framsteg och herravälde över naturen. Individualismen som följde i dess spår gör oss sårbara, giriga och leder till isolering, från varandra, från andra varelser och från Livet. Därtill försvårar det en samhällsomvandling som med nödvändighet är kollektiv. Överbefolkning som en följd av humanismen, patriarkala kulturer och modernisering krymper bokstavligen livsutrymmet för andra levande varelser som i slutändan utrotas. Det gör det även svårt att skapa välbefinnande för det stora antalet människor.
Den moderna västerländska världsbilden, som underblåser vår industriella människocentrerade civilisation bygger på tron att vi, mänskligheten, är skapare av vårt eget öde, att vår historia har inneburit kontinuerliga framsteg och vilka problem vi än stöter på i framtiden så kommer vi att kunna lösa dem. Den bygger på tron att människan är fundamentalt annorlunda och unik i förhållande till andra varelser på jorden. Naturen ses främst som en samling resurser, en obegränsad möjlighet till exploatering efter vårt tycke. Denna världsbild är sprungen ur rationalismen hos antikens grekiska filosofier, den stöds av den traditionella tolkningen av den judisk-kristna religionen. Den vetenskapliga revolutionen och mekanismens triumf under 1600-talet hårdrog denna destruktiva världsbild, det kom att innebära det ultimata vanhelgandet av Naturen. Upplysningens arroganta humanism och instrumentala rationalitet fortsatte att fördjupa klyftan mellan människa och Naturen.
Med den moderna vetenskapliga revolutionen reducerades jorden och naturen till en maskin, universum till ett urverk. Om naturen är död materia i rörelse saknas restriktioner mot exploatering, om människan är metaforiskt höjd över allt annat liv har man reducerat dess egenvärde och människan är fri att göra som han vill. Denna destruktiva filosofi om livet är så inbäddad i vår kultur att den tas för fakta och sanning. Den stämmer dock inte överens med vår intuition och erfarenhet av verkligheten.
Människan är en del av en icke-hierarkisk enhet, att försöka separera oss från denna Livets enhet gör inte bara människan ensam i död värld, det gör honom egoistisk och våldsam. Det är den situationen vi befinner oss i idag, den mekaniska filosofins och humanismens höjdpunkt. Det är inte en slump eller olyckliga omständigheter att den ekologiska krisen ökar i omfattning och pågår i global skala. Det är en medveten filosofisk och politisk riktning.