Vad innebär det att leva autentiskt i vår tid?


Fasa är ett existentialistiskt begrepp som myntades av Kirkegaard. Inför klimathotet och den utbredda miljöförstöringen kan vi idag tala om en ekologiskt betingad global fasa som ger upphov till rädsla, ångest och sorg över hoten mot livsbetingelserna på denna planet. Glenn Albrecht, professor i hållbarhet från Australien, har intresserat sig för denna typ av fasa och han menar att det går att identifiera tre responser inför pågående och framtida ekologiska katastrofer. På ena sidan återfinns ett icke autentiskt sätt att leva, där förnekelsen av vad som pågår framstår som det enda sättet att förhålla sig till risken för en kommande ekoapokalyps. I andra änden finns ett autentiskt varande som inte skyggar för realiteten i de hot som hänger över oss, vilket leder till att individen strävar efter en ekologisk hållbar livsföring. Emellan dessa alternativ finns det obekväma tillstånd där individen är fast i ett ohållbart livsmönster, trots att hen är medveten om hoten, vilket ger upphov till ekopsykologiska syndrom som global fasa och ekoångest. Ekoångest syftar på den ospecifika oro vi kan känna inför vår relation till den livsuppehållande miljön. Den matas av dagliga rapporter om tillståndet i världen, med stegrande koldioxidutsläpp, försurning av haven, rapporter och upplevelser av extremväder, etc. Människor som är lättpåverkade av rapporter om människans negativa inverkan på biosfär och ekosystem erfar en stegrande ångest över, inte bara sin egen hälsa och säkerhet, utan också för sina efterkommandes hälsa och trygghet.

Vad behöver de som lever i förnekelse eller är handlingsförlamade med fasa och ekoångest för att kunna leva mer ekologiskt och hantera sin ångest? Dessa grupper skiljer sig naturligtvis åt i viktiga avseenden och det är rimligt att tänka sig att varje grupp i sig är heterogen med olika behov. Bland dem som lever i förnekelse finns de som inte låter sig ”omvändas” så lätt utan behöver regleringar, miljöskatter och ”nudging” (positiv förstärkning och indirekt uppmuntran) för att röra sig mot en hållbar livsstil. Andra kan behöva få vetskap om att de negativa förändringarna av ett varmare klimat redan är här och att de också drabbas oss i Sverige. Bland dem som lider av handlingsförlamning orsakad av global fasa och ekoångest kan somliga vara i mest i behov av hoppfulla framtidsvisioner och att förstå att deras handlingar gör skillnad. Andra kan behöva hjälp med att uttrycka sin globala fasa och ekoångest i en trygg atmosfär och se att de inte är tecken på svaghet eller känslosamhet. De behöver förstå att dessa känslor är adekvata utifrån den situation vi befinner oss i och att det finns konstruktiva sätt att hantera dem på.

Båda grupperna behöver ha rollmodeller, andra personer som fungerar som föredömen. vad gäller hur man kan förhålla sig till vår tids stora ödesfråga. För att någon ska fungera som rollmodell behöver den personen tillhöra den egna kretsen av människor, en person som det är lätt att identifiera sig med. Borgliga väljare låter sig inte övertygas av miljöaktivister på vänsterkanten men väl av en Lena Ek eller en Anders Wijkman. Det kan därför vara en poäng för dem som är ute och föreläser om hållbar livsstil att tala och klä sig på ett sätt som överensstämmer med dem man talar till.

Utifrån ett ekopsykologiskt perspektiv eftersträvas emellertid en mer genomgripande förändring av individen, än att endast få till stånd nya hållbara beteendemönster och minska ångesten. Varje person antas ha en potentiell möjlighet att vidga sin självbild och identifikation till att omfatta livet i sin helhet och det totala ekosystem som uppehåller allt liv. Ekopsykologin vill hjälpa människor att upptäcka sig själva som varelser i ett ekologiskt sammanhang och därigenom utveckla ett ekologiskt medvetande, ett ekologiskt själv eller ekosjälv. Den norske filosofen Arne Naess som var först med att tala om det ekologiska självet, menade att med denna nya beskrivning av självet sammanförs den psykologiska känslan av vilka vi är med den biologiska verkligheten av vad vi är. Kanske detta är det närmaste man kan komma en beskrivning av vad det innebär att leva autentiskt.

Hur utvecklas då detta denna utvidgade självbild? Det finns många exempel på hur sk. “peak experiences” i naturen skapar en omvälvning av individen i denna riktning. År 1903 fick USAs dåvarande president Theodore Roosevelt möjlighet att besöka Yosemite Valley i Kalifornien, en fantastiskt vacker plats (se bilden) och helig mark för indianer. Som ett direkt resultat av detta besök instiftade Roosevelt bland annat fem nationalparker, 150 nationella skogsreservat, 51 fågelskyddsområden, fyra jaktreservat och US National Forest Service.

Utifrån denna anekdot framstår uppgiften att erbjuda människor en djup och omvälvande kontakt med naturen som en av ekopsykologins viktigaste uppgifter. Sådana upplevelser hjälper människor att utveckla ett förhållningssätt till naturen som Albrecht benämner soliphilia, en term skapad för att beskriva motsatsen till den handlingsförlamning som global fasa och ekoångest kan orsaka. Ordledet ”soli” går tillbaka på orden solidaritet och ”solidus”; hel. “Filia” betyder kärlek till. Definitionen av solifilia är kärlek till den sammanhängande helheten och känslor av tillhörighet och solidaritet mellan oss, vilka ger upphov till ansvarstagande för denna helhet.

Personer vars ekologiska själv har börjat vakna upp behöver bröder och systrar att dela sin oro över tillståndet i världen med. De kan behöva organisera sig och engagera sig i aktiviteter där de realiserar sin ekologiska medvetenhet i det dagliga livet. Nätverket Lodyn är just en sådan mötesplats som gör det möjligt att befästa och utveckla människors ekosjälv och därmed hjälper dem att leva ett autentiskt liv.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *