Tidvatten


av Lisa Wiklund

Första advent och ett stilla snöfall i skogen där jag bor. Naturen hämtar andan, lugnet och stillheten i skogen är påtaglig. Det gråa dagsljuset orkar knappt in mellan granarna. Livet är som ebb och flod, sa någon till mig en gång. Han tyckte om att använda naturens metaforer för att beskriva det mänskliga psyket. In och ut, i en evig cykel av förändring vindlar livet sig fram genom känslostämningar i det inre som speglas i det yttre. Det enda vi kan göra är att följa med variationerna. Lära oss att surfa på vågen när den kommer, släppa taget och lita på att den bär oss framåt. När ebb så kommer, för det gör det alltid, behöver vi inse det och återigen släppa taget. Nu är det dags att rensa all bråte på stranden som vattnet har fört med sig. Vi är cykliska, precis som naturen. Vår kropp och själ har säsonger. 

Det finns en tid när vår själ behöver vila, skärma av yttre intryck och vända blicken inåt. Hur ska vi annars orka med våren, när allt föds på nytt och flödar igen?

Vi är inte vana vid att se det så, vi har en historia om att vi ska någonstans, göra mer, ständigt vara starka. Oavsett tidpunkt eller omständighet. Vi bannar våra trötta kroppar, känner oss sjuka, får ångest och blir deprimerade. Vi för motstånd, flyr och tar till allehanda moteld för att slippa se på den där bråten. Vi riktar våra blickar mot horisonten, söker efter vågen som borde komma snart. Vi säger till oss själva att det är något fel på oss när vi känner oss trötta och sårbara.

Vi glömmer bort att också vi är cykliska som resten av allt levande. Också vi behöver också vila. Lyssna.

Tänk om vi kunde se den här tiden som ett naturligt rensningsarbete? Precis som det sker i naturen?

Om jag går ut i det kalla vintergrå, låter det tränga igenom min rastlöshet, om jag stannar kvar en stund, låter det sjunka in och bli en del av mig. Tillåter mig att vila i det som känns rått och kallt. Som ett vinterbad utan bastu. Andas igenom kylan, låta värmen komma inifrån. Väntar in energin och ljuset, det kommer att flöda igen, när det är dags.

Den här pandemin har också sin cykel. Den kommer att rasa ut. Det kommer att komma nya virus. De är en del av livet på den här planeten, men vi har glömt bort även det.  Vi kan välja. Varje dag kan vi göra motstånd.  Eller ta vara på möjligheten att möta oss själva. Känna motståndet och stanna kvar. Gå med det, vara med det, nyfiket och medkännande. Lyfta på stenarna, se vilken värld som döljer sig där under.

Vi kan låta den här tiden av rensning bli djupt meningsfull. Undersöka det som är mina skuggor, slammet och geggan där på stranden. Kanske upptäcker jag att där också finns vacker drivved och stenar, snäckor i sanden. När jag vågar titta efter. Det kräver stor tillit och ett oändligt tålamod. Tåla Mod. Mod att tåla. Bråten vi alla bär på. Ovissheten vi lärt oss att frukta i vår skapade upplevelse av kontroll.

Världen håller andan nu. Som om den väntar på vårt nästa steg. Ska vi sluta fred med oss själva och vårt naturliga sammanhang? Ju mer av vårt eget bråte vi kan ta hand om, sortera, hålla om och vårda, desto mindre av vår skugga lägger vi utanför oss själva. Ju mindre distans skapar vi till vårt sammanhang.

Det är ingen lätt uppgift vi har framför oss. Så svårt för oss att bromsa in. Vi kan hämta kraften och kunskapen i naturen.  Spegla oss där när motståndet mot verkligheten och ovissheten kryper in under skinnet. I säsongernas ständiga rörelse finns visheten, tålmodigheten och vilan.  Ett stilla snöfall i tystnaden.  En lisa för själen.

Dear darkening ground. You’ve endured so patiently the walls we’ve built. Perhaps you’ll grant the cities one more hour, and the churches and synagogues to and those who labor was your let their work grip them another five hours or seven

Before you become forest again and ocean and widening wilderness in that hour of unspeakable terror. When you take back your name from all things just grant me a little more time. I want to love the things as no one has thought to love them until they are worthy of you. And real.

// Rilke


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

En tanke om “Tidvatten