Tack, förlåt…


Foto: Margareta Ellnebo

Av Margareta Ellnebo

När jag började skriva den här bloggen så tänkte jag att mina resonemang skulle kunna vara till hjälp för er andra, men det enda jag till sist kommer fram till är… Tack, förlåt…

Var så god, här kommer den, min alldeles första bloggtext.

 

Naturens rätt

Hur förklarar jag vad ”Naturens rätt” innebär för någon som aldrig tidigare stött på begreppet? Vet jag det ens själv? Nedanstående funderingar har varit en hjälp för mig att greppa var en natur med rättigheter riktigt innebär och därmed enklare att förklara för andra.

 

En gåva är bara ett frikostigt lån

I vårt umgänge med människor har vi en omedveten känsla för hur vi ska agera mot varandra. När vi till exempel får något, en gåva, så vet vi att vi kommer att ge något tillbaka till den person som vi fick gåva ifrån. Redan när vi går i småskolan så vet vi att om vi vill bli bjudna på de andra barnens kalas så måste vi själva bjuda in till vårt eget kalas. Det verkar vara en allmänmänsklig reaktion att vi omedvetet ger tillbaka och det vi ger tillbaka är i samma storleksordning som det vi fått.

Att vi ger lika mycket som vi får och att vi får lika mycket som vi ger, det är statistiskt bevisat. Däremot är det inte säkert att den vi får ifrån är samma person som den vi ger till.

[Källa: Business Network International (BNI)]

 

Min vackra granne

Jag har en vacker granne. En stor granne som ger oss många fina gåvor. Hon har fullt med fisk i sitt inre som vi får hämta upp för att äta. Det lever sälar och andra djur hos henne som vi kan jaga, vars kött vi kan äta och vars skinn vi kan använda. Hon har en vacker skärgård där vi kan låta våra barn leka om sommaren och bada i det klara salta vattnet.

Min grannes namn är Östersjön.

Foto: Johan Hellström

 

Vad ger vi människor då tillbaka till vår goda granne? Svaret är bedrövande:

  • Det vi gör mot henne är att stänga av älvarna som matar henne med syrerikt vatten och ger hennes laxar möjlighet att leka och fortplanta sig. Vi stängde älvarna för att vi ville generera elektricitet att använda i våra energislukande städer.

Not: Visserligen har vi människor ordnat med laxtrappor och fiskodlingar för att laxen ska kunna fortplanta sig trots avstängningen för kraftverksdammarna. Och visst kommer det syre med älvarnas vatten även efter att vattenregleringarna gjorts. Men hade Östersjön själv velat ha det såhär ifall hon fått chansen att välja? Jag tror inte det. Vad tror du?

 

  • Vi bygger stora och effektiva fiskeflottor som tömmer hennes innandöme på sill och torsk.

 

  • Vi förorenar hennes vatten med miljögifter av alla de slag.

 

  • Vi släpper ut näringsrikt vatten från avlopp och övergödda jordbruk, näringsämnen som gör att hennes vatten över-blommar av alger. Alger som förbrukar syre och kväver det levande som fortfarande finns kvar efter fiskeflottornas härjande. Algerna gör vattnet giftigt så att våra barn inte längre kan simma i det.

Allt detta låter vi ske. Och det vi ger tillbaka till henne är – Ingenting!

Att ensidigt utnyttja någon annan på detta sätt är ett psykopatiskt beteende.

Jag tror att vi människor har förmågan att ändra vårt psykopatiska beteende, bara vi får syn på oss själva. Begreppet ”Naturens rätt” kan hjälpa oss med detta.

Genom att vi erkänner att Naturen har rättigheter kan vi ta in att det inte är vårt uppdrag att härska över jorden. Vi kan förstå att det vi behöver åter-lära oss är att leva i harmoni med alla de andra, de mer-än-mänskliga, som bor här tillsammans med oss.

 

Förlåt

Vackra Östersjön. Du låter oss fortfarande köra med våra båtar på din yta. Tack för att vi får göra det. Tack för att du bär fram våra frakter åt oss.

Förlåt oss att vi våldtagit dig. Förlåt alla oss som stått vid sidan om och sett det ske, låtit det ske. Går detta brott alls att förlåta? Kan ett brott förlåtas när det fortfarande pågår?

 

Tack förlåt

Och nu när jag formulerat detta känner jag en lust att lyssna på Laleh och hennes låt ”Tack förlåt”. Gör det du också om du har lust.

https://www.youtube.com/watch?v=t52rZS-XZ-w

 

Tack och förlåt… alla…

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *