Strandstädarsång


av Kim de Bruin

Åh Jord, åh Jord…
Säg att jag gör skillnad
Sjung för mig Jord, säg att allt blir bra
Detta är för mycket, Jord
Jag dignar under bördan
Förlåt Sten, förlåt Strand, förlåt Hav, förlåt Liv
 
Förlåt oss för vi vet inte vad vi gjort
vad vi gör
 
Ilska blandat med trendigt högmod väller upp som dyningar
när jag gräver 
genom ännu ett kulturlager av plast 
i tångvallarna
 
Hopplöshet varvas med bångstyrig envishet
när jag sliter fram 
ännu en varböld av plast 
under rullstenarna
 
Sorg och överväldigande meningsfullhet 
när jag bär 
en aldrig sinande ström av blå sopsäckar
över stoisk bohusgranit
 
Stor plast, ful plast, eroderad plast
osynlig plast, ny plast, gammal plast
Plast flera meter ner under vresrosbuskarna (som grävt ner sina rötter i den frodiga  mylla som uppstår av plastsmulor, tång och förmultnad vrakved)
Plast, inklämd mellan rullstensblock i strandkanten (för varje storm djupare nermald  för att slutligen sköljas i smulor tillbaka i havet)
Plast som bygger täta fickor av syrefattig ångest 
på varje ö, varje vik, varje kust
 
Känslosvallen sveper 
mina fingrar gräver, sållar, sorterar
armar bär, knän 
viker sig
 
Det måste vara någons fel, tänker jag
Det måste vara någons ansvar, känner jag
Måste finnas någon insikt, inser jag
Att vi måste
Någon måste
Göra bättre
Göra bot
 
Och jag gör väl ändå rätt som hoppat av (ekorrhjulet)?
Och jag krymper ju mina fotavtryck 
Och ställer om 
Och bor tiny, lever tiny, tänker tiny
Och är Så Duktig
 
 
Mina fingrar gräver i plasten 
vill peka på Någon Annan
(för det gör för ont!)
(inte kan det vara JAG?)
 
Men hur jag än vrider mig så sitter den där bak; 
långa svansen som piskar sanningen i ansiktet:
 
För jag vill ju ha livet på mitt sätt
och tänker skaffa en visslande vattenkokare
och solceller
bara för jag vet lite bättre 
vill få det lite bättre
bli en Bättre Människa
vad nu det kan tänkas vara
 
Vi vill alla få det lite bättre, bara en liten förändring till, bara köpa en liten    pryl till,
Men lite bättre för mig, för dig, för dem, 
lite bättre för ett folk, ett land - 
blir hela tiden lite sämre
för dig Jord
 
Åh Jord,
trots att jag ”vaknat” 
och ser min synd, allas synd i varje handling, andetag, 
i varje strävan efter att vilja få det lite bättre
så kan jag inte bättre än så här
 
Jag kan inte bättre
Så hur kan jag tänka att alla andra borde göra bättre?
 
Så jag sjunger min strandstädarsång
Vad annat återstår?
 
Åh Jord, 
Säg att det inte är för sent
Säg att vi hinner bättra oss
Säg att du läker alla sår
 
Och om det är för sent,
Så låt mig i alla fall städa dig lite just här:
Mellan just dessa vackra stenar, 
i just denna blommande skreva där insekterna 
oförväget påbörjat en ny livscykel
 
Låt mig försöka värna just denna lilla skimrande skärgårdsö 
insupa just denna lilla vackra flik av din sköna varelse
 
Åh Jord, tack för dansande strandskator 
och vildgässen med sina första dunbollar
Tack för skörbjuggsört och fingertång
för ett tyst och blankt västkusthav i aprilsolen
 
Så, lilla sten, kan du andas lite bättre nu?
Så, lilla vik, nu blev du i alla fall snygg på ytan
 
ända tills nästa storm kommer och du återigen blir översköljd 
och vi strandstädare återigen
bara hinner med att ta bort det värsta
på ytan

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *