Psykologiska barriärer som hindrar lösningar på miljöproblemen


År 2011 publicerade forskaren Robert Gifford en artikel i tidskriften American Psychologist som bestod av en översikt och genomgång av sju generella psykologiska barriärer – ”drakar av passivitet” –  hos människor som hindrar eller begränsar lösningar på miljöproblem, framför allt då klimatförändringar och ohållbar förvaltning av resurser.

De sju huvudbarriärerna är enligt Gifford:

  1. begränsad kognitiv förmåga (okunskap, osäkerhet etc.)
  2. olika ideologier och världsbilder
  3. jämförelser med andra människor (sociala normer etc.)
  4. fasthållande av dåliga investeringar (inkl. vanebeteende och värdekonflikter)
  5. bristande tillit (misstro mot experter, förnekelse av problemen)
  6. upplevda risker med beteendeändringar
  7. begränsade beteendeförändringar (”täckmantelbeteende”, obetydliga beteendeförändringar, ”rebound effect”).

Gifford definierade vidare 29 specifika ”manifestationer” eller ”subgrupper” av dessa sju barriärer. De viktigaste av dessa manifestationer anser jag vara:

  • förnekelse
  • okunskap
  • olika världsbilder
  • underskattning av risker långt borta (rumsligt och tidsmässigt)
  • upplevd osäkerhet i skattning av miljöproblem
  • vanebeteende
  • motstridiga värden
  • små obetydliga beteendeförändringar
  • övertro på teknologiska lösningar
  • Misstro mot experter och människor i ledande ställning.

Förnekelse av problemen är kanske den viktigaste barriären och hänger samman med bl. a. upplevd osäkerhet i miljöproblemskattning, okunskap, ideologi och misstro mot experter. Denna psykologiska barriär kan leda till förnekelse av själva miljöproblemet (t.ex. av klimat-förändringar), till att människan har orsakat problemet eller att ens egna handlingar har betydelse. Förnekelsebarriären brukar kännetecknas av mycket känslor, och även om denna grupp vanligtvis är liten så är den ofta mer högljudd än de som är medvetna om miljöproblemet (Gifford, 2011). Mer forskning och kunskap om de bakomliggande orsakerna till de många känslorna (t.ex. rädsla, ilska) är viktigt för att kunna nå denna grupp på rätt sätt och förändra människors attityder och beteenden till mer miljövänliga sådana.

Jag tror att förnekarna kan utgöra en liten grupp (i ena änden av en normalfördelning) av ca fyra grupper gällande människors inställning till miljöproblem som bottnar i olika värdegrunder och psykologiska barriärer. Den största gruppen (i mitten av normalfördelningen) tänker jag mig de människor som inser att miljöproblemet ifråga existerar, men inte har tillräckligt djup reflektion och förståelse av det och därför inte prioriterar detta problem jämfört med andra livsproblem. Detta kan kopplas till barriärerna små ”obetydliga” beteendeförändringar (t.ex. tron att det räcker att sopsortera och köra bil lite mer sällan) och värdekonflikter. Jag tror också att det finns en tredje grupp människor som ser många miljöproblem som så stora och oöverstigliga att de nästan redan har gett upp. Denna grupp vars psykologiska barriär kan kallas uppgivenhet (inom t.ex. begränsad kognitiv förmåga) hittade jag inte i Gifford (2011). En fjärde grupp människor (troligen i andra änden av normalfördelningen) är de få som inser vidden och djupet av olika miljöproblem, känner ansvar för dem och som till skillnad från ”uppgivenhetsgruppen” samtidigt ser möjliga lösningar på problemen, vad som krävs för att åstadkomma förändringar och arbetar för att göra dem också. De har starka biosfäriska värden och inser att en förändring i grunden (av värden, attityder, livsstil och beteenden generellt) är nödvändig och inte bara ”småskruvandet” (små finjusteringar i beteende- och attitydförändringar) som normalt görs inom ramen för det gängse systemet, en människas invanda livsstil och miljöarbetet på både individ- och samhällsnivå. Genom att regering och myndigheter implementerar små styrmedel, minskar resurser till miljöarbete men kräver minst lika mycket resultat enligt de olika EU-direktiven så resulterar det i ytliga utredningar, miljöstatusklassningar och åtgärdsprogram med små eller obefintliga förändringar i grunden.

Kunskapen om dessa fyra olika gruppers inställning till miljöproblem och attityder till t.ex. klimatförändring, naturresursfrågor, fiskeindustrin och energiförsörjning samt relationen till värdegrund och psykologiska barriärer blir då viktig för att veta hur man ska kunna nå ut till dessa människor, hur de ska komma över sina barriärer, förändra sina beteenden eller eventuellt hur man kan lära sig av dem (speciellt från grupp 4).

Barriären ”underskattning av risker i framtiden” kan också kopplas till att många människor har svårt att förstå problemen utifrån exponentiella kurvor som t.ex. i ekonomisk tillväxt och resursminskning, beroende på att vi är anpassade till omedelbara faror. Fiskekvotspolitik med begränsade tillåtna fångster under några år som sedan följs av en återgång till ohållbart fiske är ett exempel på en kompenserande negativ miljöhandling efter en positiv handling (barriären ”rebound effect”) och förekommer ofta i relation till biologiska organismer och resurser (t.ex. mina egna studier gällande restaurering och förvaltning av musselbankar i Sydafrika). Okunskap om ett miljöproblem, vad som är rätt attityd och beteende kan också interagera med att inte vilja förändra en kapitalistisk livsstil (konsumtionsinriktad) eller t.ex. det rådande ekonomiska systemet även om det bästa vore en utgångspunkt från jordens ekosystem snarare än från kapitalism eller socialism.

Vad som är unikt för vissa människors interaktion med naturen är förekomsten av biosfäriska värden som går bortom altruistiska värden och handlar om människors nära relation och kärlek till naturen och vår jord. För människor med biosfäriska värden har organismer och ekosystem ett värde i sig själva oavsett nyttan för människan och det kan kännas som man är i en odelad enhet och djup känslomässig gemenskap med naturen. Därför kan man i detta sammanhang koppla biosfäriska värden till t.ex. ekopsykologi som ser djupet i relationen med naturen och moder jord som viktigt och avgörande för människors attityder, beteende och välbefinnande. Nivån på den känslomässiga förbindelsen eller samhörigheten med naturen (”connectedness to nature”) kan troligen användas för att förutsäga miljövänliga attityder och beteenden. Studier visar att en fördjupad samhörighet och relation med naturen ökar drivkraften till miljövänliga attityder, beteenden och naturvårdsåtgärder (Mayer & Frantz 2004) En ytlig naturrelation (låg ”connectedness to nature”) är därför ännu en psykologisk barriär som hindrar ett bra och fungerande miljöarbete.

 

Referenser:

Gifford, 2011; The dragons of inaction: Psychological barriers that limit climate change mitigation and adaptation. American Psychologist, 66: 290-302

Mayer & Frantz, 2004; The connectedness to nature scale: A measure of individuals´ feeling in community with nature. Journal of Environmental Psychology, 24: 503-515

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *