Om naturens rättigheter


Det växer idag fram en rörelse för naturens rättigheter på många håll i världen. Flera kommuner i USA har befäst lokala ekosystems rättigheter i sina förordningar och erkänner där deras fundamentala rättighet att existera, blomstra och bevara sina livsuppehållande förmågor. Länder som Ecuador och Bolivia har befäst Moder Jords rättigheter i konstitutioner och lagar. Lodyn arbetar för att även Sverige skall bli ett föregångsland i detta avseende genom att tillerkänna naturen och ekosystemen lagstadgade rättigheter.

Att tillerkänna naturen rättigheter innebär ett paradigmskifte för vårt västerländska samhälle och juridiska system. Det innebär att erkänna att våra ekosystem med dess växter, djur, vattendrag och landskapsformationer har rättigheter på samma sätt som vi människor har rättigheter. Det grundar sig i en förståelse av alltings ömsesidiga beroende, där de mänskliga rättigheterna balanseras och integreras inom den större helhet som naturens rättigheter utgör.

Dagens miljölagstiftning utmanar inte den grundläggande relationen mellan människa och natur som så länge varit förhärskande i västerlandet, där naturen ses som separerad från människan och enbart en resurs att utnyttja efter godtycke. Naturen ses i dagens rättsliga termer som vår egendom, det vill säga i realiteten en relation där människan är härskare och resten av naturen vår slav. Miljölagstiftningen inskränker sig till att reglera hur hårt vi ska få behandla denna ”slav”.

Rörelsen för naturens rättigheter utmanar härskare-slav-relationen i vårt förhållande till naturen. Genom att juridiskt tillerkänna naturen rättigheter får vi som engagerade samhällsmedborgare, lokalpolitiker, miljöaktivister, ortsbefolkning, m fl  den legala möjligheten och ansvaret att genomdriva försvaret av dessa rättigheter till ekosystemens fördel inne i rättssamhället centrala instanser.