När världen återförtrollas och besjälas på nytt


Vi lever i en tid då vårt sätt att leva och organisera våra samhällen har kommit att utgöra ett allvarligt hot mot livet på planeten. Arter försvinner utan att vi lägger märke till det och vi har orsakat en global uppvärmning som kan vara på väg att eskalera bortom vår förmåga att mildra. Det kan inte vara en slump att detta förhållande sammanfaller med det faktum att människan aldrig under sin existens som art varit så avskuren från övrig natur som i detta tidevarv.

Att stå i en mer personlig relation till träden, marken och dess växter, de vilda djuren, vattnet, luften och elden har, som bäst, förpassats till det privata eller till konst och litteratur medan de ekonomiska, politiska, juridiska och vetenskapliga sfärerna dominerats av en objektiverande, instrumentell natursyn. Här uppfattas elementen (dvs grundämnen) och allt “ickemänskligt” liv som resurser, råvaror och leverantör av ekosystemtjänster. Som jämförelse kan det konstateras att när ett sådant exploaterande förhållningssätt uppträder människor emellan uppfattas det som moraliskt klandervärt, rent av brottsligt och som uttryck för narcissism och psykopati.

Det kan alltså sägas att vi lider  av en sorts kollektivt personlighetsstörning i förhållande till biosfären, ett förhållande som blivit svårare att ändra på i takt med att vi lämnar landet för staden. Idag lever mer än hälften av alla människor i urbana miljöer. Det är en tragisk ironi att mänskligheten, nu när vi har som mest behov av att känna djup samhörighet med den natur som får våra samhällen att blomstra, har som sämst förutsättningar att uppleva en sådan samhörighet.

För att kunna börja läka relationen till övrig natur behöver vi erfara att det går att träda ur det moderna, fossilberoende teknologiska konsumtionssamhället, hur än tillfälligt och partiellt. Vi uppfattar och förstår oss själva i relation till det sammanhang vi befinner oss i. Därför behöver vi uppleva hur det är att lämna det moderna livet och leva i kontakt med vildare natur på ett mer ursprungligt sätt. Det ger oss chans att upprätta den nödvändiga distans som behövs för att vi ska kunna se på den moderna civilisationen med nya ögon. Genom att betrakta vår nutida civilisation lite på avstånd blir det uppenbart att vi i mångt och mycket vant oss vid att leva instängda i ett mestadels självrefererande mänskligt universum. En instängdhet som gör att vi förlorar kontakten med det större sammanhang vi är en del av och som gör oss oförmögna att visa denna övergripande ordning nödvändig omsorg och respekts.

Ett sätt att upprätta den nödvändiga distansen till det moderna livet och samtidigt återknyta banden med det större sammanhang vi är inplacerade i är att lära sig om ursprungligt leverne i vildmarken med hjälp av erfarna guider.  I slutet av förra åren fick jag göra just detta under en fyra veckor lång Guardian Training som Naturliv ordnat under ledning av Johan Örlander och hans tyske kollega “Quick”. Guardian Training baseras på kunskaper om att leva i vildmarken som lärs ut i Teaching Drum Outdoor School i USA, vars grundare i sin tur lärt sig av nordamerikanska indianer, i synnerhet Ojibwestammens traditioner.

Naturlivs Guardian Training ger inblick i hur det är att vara en naturlevande människa, inte teoretiskt utan upplevelsemässigt, som en levd erfarenhet. Att leva mer ursprungligt under korta dagar och långa nätter, utan mobil, ficklampa, färdiglagad mat, vattenflaska, “smarta” kläder, kompass, karta eller tändstickor för en i mer  direkt kontakt med naturen. Med denna kontakt förstår jag “to my bones”  om gruppens betydelse för ett gott liv, om vikten av samarbete för att skaffa mat, skydd och värme och hur viktigt det är att samlas runt elden efter en arbetsdag för att uppleva den känslomässiga gemenskapen och kroppsvärmen från andra människor.

Att röra sig genom landskapet i tystnad som en flock, sova utomhus under stjärnorna, hälsa den uppgående solen på morgonen, tvätta sig i sjön, bli varm av fysiskt arbete och av att sitta nära eldstaden, lyssna till korpens läte, släcka törsten genom att dricka med nedböjt huvud direkt ur sjön som andra djur, slakta och tillaga ett vilt djur över öppen eld (och efter måltiden känna hur energin som fanns i dess kropp nu tagits upp av den egna kroppen) – allt detta väcker liv i den sinnliga, djuriska kroppen och dess hemhörighet i naturen.

Att öppna sina sinnen för det som träder fram i kontakten med den vilda, levande Jorden är inget mindre än att återföras till ett bortglömt underland. När världen återförtrollas och besjälas på nytt finns ingen återvändo. Det går inte att vända bort blicken från den förstörelse som moder Jord utsätts för och fortsätta sitt liv som om den inte äger rum. Det går inte att återgå till att se naturen som ett dött ting, en resurs att tanklöst exploatera eller en plats där vi kan dumpa våra sopor.

Genom att uppleva något om hur det är att leva på ett ursprungligt sätt i vildmarken kan det alienerade tillstånd i förhållande till det vilda som den moderna civilisationen försatt oss i överbryggas. Och på så sätt angrips själva roten till de ekologiska kriserna – att vi ser oss själva som fristående från övrig natur.


Lämna ett svar till Rolf Olsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 tankar om “När världen återförtrollas och besjälas på nytt

  • Rolf Olsson

    En vackeroch viktig text. Naturen i människan, människan i naturen. Vi är i oss själva ett stycke natur. Inom EcoYoga arbetar vi också med djupa naturmöten. EcoYoga.nu. Fint att vi blir allt fler som arbetar med att överbrygga klyftan mellan naturen och den urbana människan. 😄

  • Rolf Olsson

    En vackeroch viktig text. Naturen i människan, människan i naturen. Vi är i oss själva ett stycke natur. Inom EcoYoga arbetar vi också med djupa naturmöten. Fint att vi blir allt fler som arbetar med att överbrygga klyftan mellan naturen och den urbana människan. 😄

    • Elisabet Hellström

      Hej. När jag började med yoga och djupandning för 4,5 år sedan märkte jag väldigt snabbt att jag upplevde en starkare anknytning till naturen och att jag var en del av den. Det har blivit starkare och starkare hela tiden. Därför gör det också mer ont nu när man ser hur vi förstör natur och allt levande .