När man skjuter vargar


Skjuten varg. www.rovdjur.se

44 vargar har urskillningslöst dödats under vinterns slakt. En kriminell jakt på en rödlistad och utrotningshotad art, ett brott mot EU:s art-och habitatdirektiv och den största massjakten på varg genom tiderna. Även övriga rovdjur är under hårt jakttryck och börja nu minska kraftigt i antal. Lodjuren har närmat sig en kritisk nivå och Naturvårdverket godkände trots det nyligen ”skyddsjakt” i en nationalpark. Denna brottslighet har gjorts möjlig genom politiska och juridiska ”krumbukter” av alliansregerigen och passivitet av den nuvarande. I Nepal jobbar regering och myndigheter för att stoppa tjuvskytte av hotade djur, i Sverige är de istället pådrivande.

Så vad gör vi när det kriminella har ”legaliserats” och understöds av myndigheter? Blundar och tittar och andra hållet, håller andan och hoppas, hoppas att Förvaltningsdomstolen eller EU ska ingripa och som ett mirakel ska någon domstol döma till vargens fördel. Nu är det försent. Utöver den enskilda vargens lidande, det vittnas om skott bakifrån och i buken, lidande för de unga vargar som nu har blivit föräldralösa, så har det nu orsakats en irreversibel skada på en utrotningshotad art, hårt inavlad och genetiskt sårbar. Även jag föll in i förhoppningens passivitet och hoppades att EU skulle ingripa eller förvaltningsrätten stoppa jakten. Nu är det försent.

Skotten är även ett dödande av en ursymbol för det vilda, en journalist skrev symbol för ondska, ja det vilda har genom västerländsk historia betraktas som ”det onda” som ska tämjas och läggas under människans (läs den västerländska mannen ur överklassens) kontroll.

För att detta trots allt skulle vara möjligt har politiker, myndigheter, jägarförbundet och andra organisationer spridit en lögn för att legitimera och göra dödandet moraliskt försvarbart, lögnen att vargen har uppnått ”gynnsam bevarandestatus”. Så som alltid sker för att försvara förtryck av grupper av människor, andra djur, andra arter. Lögnen finns för att legitimera något moraliskt förkastligt. Legitimera utrotningen och t o m göra den moraliskt försvarbar. Människan och hennes tamdjur, ja hela landsbygden är hotad brukar det heta. Utrotning kallas ”förvaltning” så har det varit sedan 1700-talet. Man ha velat legitimera dödandet då rovdjuren ”ifrågasätter” den rådande maktordningen. Då var det den adliga mannens rätt till bytet som stod på spel, makten över Naturen. Idag är vi tillbaka på 1700-tals nivå, då som nu drivs utrotningen officiellt av myndigheter och de styrande. Det handlar fortfarande om maktordning, den moderna människan och civilisationens makt över Naturen.

I DN beskrivs hur rättsrötan gick till (.http://www.dn.se/ledare/huvudledare/att-ha-men-inte-ta-ansvar/).  Den tidigare landsbygdsministern, Eskil Erlandsson, medgav att alliansregeringen ville att besluten om jakt ska tas regionalt för att ”minska risken att jaktbesluten fastnar i domstolar långt borta från de som berörs”. Och som grädde på det rättsvidriga moset har alliansregeringen ”förändrat reglerna för hur överklaganden får gå till”, som Erlandsson uttryckte det diplomatiskt. Nu är det inte domstolarna som prövar nya jaktbeslut det är Naturvårdsverket, myndigheten som godkände licensjakt 2013 som bedömdes olaglig av kammarrätten och sedan försökte detsamma 2014. Det tydliga försöket att runda lagstiftningen har fått EU-kommissionen att inleda ett nytt överträdelseärende mot Sverige. Nu kan Sverige ställas inför rätta både för licensjakten och för det juridiska rättshaveriet. Under den värsta jakten i Sveriges i historia på ett utrotningshotat djur var den nuvarande regeringen med miljöpartiet passivt, miljöpartiet grät krokodiltårar och beklagade sorgen offentligt sedan var det tyst när dödandet pågick.

SLU-forskaren Guillaume Chapron skriver i Nature (http://www.nature.com/news/challenge-the-abuse-of-science-in-setting-policy-1.16580) hur hans forskning har missbrukats av politiker och regering för att genomdriva massjakt på ett utrotningshotat djur. Yet the government still misused my report to claim that the wolf population in Sweden had reached FCS, as a cover to permit further hunting. Han skriver vidare att detta är särskilt allvarligt för honom personligen eftersom regeringen har använt hans akademiska forskning för att påstå att vargpopulationen har återhämtat sig. Då de har insett att forskningsresultat alltid kommer att vara ett hinder för jakt, så har den tidigare regeringen istället ändrat lagen för att undanta jakt på de stora rovdjuren från rättslig prövning.

Rättsvidrigt helt klart men låt oss vända på det, om myndigheter, rättsinstanser, regering och riksdag fortsätter att godkänna jakt och dödande av varg och i förlängningen utrotning av vargen och andra stora rovdjur hur gör vi då motstånd mot det tillsynes lagliga? Och hur försvarar vi det? I slutändan kan endast ett miljöetiskt och djupekologiskt ställningstagande vara ett hållbart argument som miljöaktivism kan vila på, för att rättfärdiga och stärka sin, vargens och andra arters existensberättigande. Naturen och vargen är helig, vargen har ett existensberättigande och rätt till utveckling, vargen har, med ekosofen Arne Naess ord, Livets rätt.

Canis lupus – in memoriam

44 vargar är mördade

Jag betalde min årsavgift

Till Rovdjursföreningen

Jag skrev under protestlistan

Och jag hoppades

På kammarrätten

På förvaltningsrätten

På EU kommissionen

Jag såg på när ni avrättades

Jag skäms

Över min passivitet

Jag skäms

Över att vara människa

44 vargar dödades

Nu är det försent

Du ligger redan

Blödande död

44 vargar mördades

Jag vaknar mitt i natten

Av ett lodjurs kall

Jag hör dig

Utan er är vi förlorade

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *