Livsröse invigt i Stockholm


Livsröset invigs med dans, musik, kulning, dikt, poesi och stenläggning

Sverige har nu sitt första livsröse! Det är ett monument av stenar skapat till minne av alla de arter som utrotats och hotas av människans framfart. Det är en hyllning till livets väv. Livsröset invigdes på Världsmiljödagen den 5 juni i år genom en vacker ceremoni. Men invigningen var bara början. Livsröset är en minnesplats att kunna gå till och lägga en sten för de utrotade och hotade arterna. Så gå gärna till livsröset och bidra med en sten. Röset liger i Stora skuggan nära universitetet. På kullen mellan 4Hgården och den sk amfiteatern. Det finns en klockstapel alldeles nedanför. Huvudarrangör för invigningen var nätverket Lodyn och jag var en av dem som höll i själva ceremonin och ett inledningstal. Jag publicerar talet nedan, då jag tycker det kan ge en inblick i vad Livsröset är och tankarna bakom det:

”Varmt välkomna.

Så är vi nu här, redo att anlägga Sveriges första livsröse. En plats som vi skapar till minne av alla utrotade och hotade arter. En plats som vi skapar som en hyllning till livets väv.

Berättelsen om vårt jordklot är en fantastisk historia om hur jorden under årmiljarder förvandlas från en ödslig, död stenklump, till en planet som myllrar av olika livsformer och arter. Aldrig har den biologiska mångfalden varit så rik som under vår tidsålder. Det är ett oerhört privilegium att vi som människor får möjligheten att leva i en värld med sådan rikedom av liv!

Men samtidigt håller någonting på att hända.

Forskare talar idag om att vi idag upplever en massdöd av arter på jorden. Att en tredjedel av alla världens djur och växtarter hotas av utrotning. Att utrotningstakten är hundra till tusen gånger snabbare än den naturliga takt varmed arter annars dör ut. Men egentligen vet kanske ingen riktigt vilken omfattning utrotningen har. Det är svårt att försöka fånga livet i statistik och siffror.

Men det som de flesta verkar vara ense om är att orsaken till den största utrotningen idag – det är människans aktiviteter. Miljögifter, skövling av skogar, det industriella jordbrukets monokulturer, jakt på trofeer, utfiskning av våra hav, klimatförändringar.

Alla de här stora perspektiven, statistiken och siffrorna, väcker känslor inom oss. Kanske vrede, kanske sorg, kanske vanmakt, kanske vilja till förändring.

Något som kanske kryper oss ännu närmare in på skinnet är vår egen direkta upplevelse av livsförstörelsen omkring oss. Den där vackra skogen som vi brukade strosa omkring i, som på ett ögonblick förvandlades till ett kalhygge, det där klätterträdet som fälldes när vi var barn för att ge plats åt något bygge. Den där vargfamiljen som vi följt spåren av i roslagen, och som nu troligen är utplånad.

Vad skall vi göra med känslorna som väcks? Idag finns det inga offentliga utrymmen där vi tillåts känna och uttrycka vår sorg inför vad som sker med vår jord. Vi känner till hoten och förstörelsen men lämnas ofta ensamma med vår smärta och oro. Livsröset som vi skall skapa nu blir en minnesplats i den offentliga miljön som är ämnad för att ger rum åt våra känslor och som är ämnad för att visa att vi är många som delar sorgen och oron. Livsröset är en plats där våra tårar kan vara naturliga och tillåtna, ja där stenarna välsignas genom våra droppande tårar. I detta finns en oerhörd kraft! Sorgen finns för att kärleken finns. Kärleken går hand i hand med solidariteten, med viljan att ta ansvar, med viljan till förändring. Att komma hit och lägga en sten är ett sätt för mig att synliggöra att jag bryr mig om, att erkänna mig själv som en kännande varelse. Det är också en kraftfull markering, en signal till mig själv och till alla där ute, att det nu är hög tid att hejda förstörelsen. Vi kan skapa en mänsklig närvaro på planeten som är mycket mer hänsynsfull och varsam än så här.

Det vi gör idag, det är att inviga och påbörja livsröset. Men idag är bara en början. Min förhoppning är att livsröset kommer bli en plats dit många människor kommer framöver och bygger på med fler stenar. Att detta röse fortsätter växa och där varje ny sten är en kärlekshandling, en kärleksförklaring och en hyllning till livets väv.

Jag hoppas också att detta röse blir ett av många livsrösen som kommer växa fram. På olika platser, i olika länder, på alla kontinenter. ”

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *