Hur ska vi bo om naturen har rättigheter?


Av Pella Thiel

Jag fick en bra fråga häromveckan när jag gjorde en presentation om naturens rättigheter. Hur skulle det vara där du bor, på Värmdö, om naturen har rättigheter? Hur skulle det exempelvis påverka hur man bygger bostäder? Det var som sagt en mycket bra fråga, och jag insåg inte förrän senare att jag faktiskt har en personlig relation till svaret.

Det byggs väldigt mycket på Värmdö, som ofta ligger i topp i landet på listan över kommuner med växande befolkning (ett mål som lustigt nog delas med i stort sätt alla landets kommuner). Och nästan varje gång jag passerar de snabbt uppväxande husen i Gustavsberg tänker jag på hur galet  det är att de stenar som fasaderna kläs med, med stor sannolikhet kommer väldigt långt bort ifrån. Antagligen från Kina.

Innan man började bygga de här husen förbereddes platsen genom att bland annat riva ett hus som stod där tidigare. Det var ett fint, putsat tegelhus från slutet av 1800-talet, ett av de så kallade Kullenhusen. Det revs under några gråkalla dagar i januari 2014, som jag minns mycket väl, eftersom jag var där och bärgade teglet undan grävmaskinen. Det teglet var tillverkat i Gustavsberg, inte så långt från där huset stod. Under tilltagande värk i underarmarna – tegelstenar är tunga – bar jag sten efter sten, medan jag tänkte på en gammal dansk, Eigil, som levde nära min familj och var den farfar jag aldrig hade. Han jobbade i sin ungdom på ett tegelbruk och dammet gjorde hans tänder helt nerslitna. Säkert var det så även för dem som för 150 år sedan formade detta tegel. Deras kroppar måste ha värkt, deras tänder tagit stryk. Och nu var det tydligen i sin ordning att bara ta det teglet, som var i skick som nytt, och lägga det i något vägbygge som fyllnadsmassor. Jag kunde inte låta det bara ske. Jag bar och bar i det snöblandade regnet, sten efter sten, i flera dagar. Allt mer rasande över respektlösheten. Att det får fungera så. Och tänk att de då byggde hus som fortfarande är fina efter 150 år, och dessutom kan plockas ner bit för bit och användas igen? Hur länge kommer husen som byggs nu att hålla? Kommer man att kunna återanvända dem bit för bit?

När vi gladeligen använder material från platser långt borta är det otroligt svårt för oss att ha någon slags uppfattning om hur det ser ut där de stenarna produceras. Vi vet inget om hur de som format stenarna har det, eller hur påverkan på platsen blir. Vi har helt enkelt inte möjlighet att ta ansvar för våra handlingar. Vi får ingen återkoppling. Det blir omöjligt att respektera naturen.

Så hur skulle vi bo om naturen hade rättigheter? Jag tror att vi skulle ta större hänsyn till hur vi bygger. Vi skulle forma våra bosättningar efter platser, inte tvärtom. Vi skulle fundera över vilka förutsättningar och material platsen ger oss, en grundläggande princip i permakultur. Vi skulle bli mer lokala, mer i relation med våra landskap.

 

  1. Kanske undrar du vad som hände med stenarna? De ligger här utanför mitt hus i stora staplar. De ska bli ett golv i mitt växthus, och förhoppningsvis också en masugn. Vilket år som helst J

 


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En tanke om “Hur ska vi bo om naturen har rättigheter?

  • Carl Lundberg

    Bra fråga och bra svar. Att någon eller något har rättigheter behöver ju inte betyda att den eller det inte på något sätt kan inskränkas. Är det till exempel inte fullt tänkbart att man varsamt nyttjar vattenkraft trots att en älv har rättigheter precis som vi inom ramen för dagens rättssystem fattar beslut som är till nackdel för vissa individer och till förmån för andra? Skillnaden vore att det inte råder fri lejd på värden som inte råkar omfattas av dagens rättssystem.