Folkrörelser på frammarsch


Av Pia Björstrand

Över hela världen har människor börjat söka vägar för att bevara jorden. Folkrörelser har bildats, demonstrationer har hållits, den civila olydnaden ökar. Greta Thunberg från Sverige startade med sin skolstrejk i höstas och fler och fler människor har hakat på. Nu i januari 2019 var det över 60 000 personer i över 20 olika länder som strejkade för att få politikerna att ta klimatfrågan på allvar. I Storbritannien har tusentals personer gått med i Exctinction Rebellion, en rörelse som utövar civil olydnad i form av att stänga av vägar eller parlamentsbyggnader i protest mot utrotningen av arter. Människor som bryr sig om hur det går för vår jord söker nya vägar för att förändra samhället, och det väcker hopp.

Naomi Klein har i sin bok ”This changes everything” konstaterat att vår demokrati påverkas starkt av nyliberal politik som sätter konsumtion, tillväxt och fria marknads­krafter i centrum och att det hopp hon kan se ligger i att människor protesterar. Det är förstås inget nytt fenomen. Såväl Mahatma Gandhis som Martin Luther Kings framgångar byggde på starka rörelser av civil olydnad, och det finns många exempel på hur folkets protester har förändrat samhället.

Men spelar det någon roll med protester? Jag kan erkänna att jag själv har funderat på det ibland, där jag står i bitande kyla vid ett stadshus i en liten ort i Sverige eller utanför riksdagshuset, där människor ilar förbi med brådska, på väg till något som för dem är viktigare än att stå och protestera mot en klimatpolitik som för många är något abstrakt och som många har svårt att inse hur det berör dem.  

Det som får mig att ändå komma tillbaka och försöka är att jag tror att detta är ett viktigt steg i berättelsen om ett nytt samhälle. Som små frön som spirar och sätter blom sprider sig demonstrationerna över jorden. På vissa orter hamnar de i god jord och blir då till en stor äng med många olika blommor – demonstrationer med tiotusentals medverkande. På andra orter är det kanske bara några få tappra som står och demonstrerar. Ändå tror jag att det de gör väcker något hos människor som går förbi. Om det så bara är en fundering på vad som händer och varför människorna står där tror jag att det kan leda till en förändring i hur vi människor ser på världen. Givetvis har också media en viktig roll; när de sprider berättelsen når den ut till flera även om det inte är så många som ser de strejkande i verkligheten. Tillsammans blir detta en berättelse om vad vi vill åstadkomma här på jorden som människor. Att vi är på väg mot något nytt, en framtid där vi själva tar ansvar och lever i respekt och harmoni med jorden och hennes alla gåvor.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *