Avbrott för ett viktigt meddelande!


Målning av Nikolaj Roerish

Häromåret stod min vän Clare i kön framför incheckningsdisken på en flygplats någonstans i Nordamerika. Plötsligt kom ett besked att hennes flyg var inställt på grund av tekniska problem. Planet skulle istället avgå morgonen därpå, och passagerarna erbjöds att övernatta på ett hotell.

Meddelandet möttes av kraftiga protester längst fram i kön. Så här fick det verkligen inte gå till! Det här skulle stå flygbolaget dyrt!

Clare längtade hem men tänkte att en kväll på ett fyrstjärnigt hotell kanske inte skulle vara så illa ändå. Nästa morgon stod hon återigen på flygplatsen, och nu fungerade allt som det skulle. En kvinna kom fram till henne och sa:

”Jag råkade stå bakom dig i kön igår. De som stod framför dig kokade av ilska, men när jag såg att du var lugn och samlad kände jag mig också lugn. Faktum är att alla som stod bakom oss i kön också tog situationen med ro.”

Clare bestämde sig för att inte jaga upp sig trots att läget såg ut att vara kritiskt. Detta enkla beslut stillade oron hos andra i hennes närhet.

Anta nu att högtalarna inte förkunnat att ett flygplan var försenat utan att hela vår civilisation riskerar att gå under på grund av klimatförändringar och andra miljöhot.

Människor skulle ha reagerat på olika sätt. Somliga hävdar att människan fortfarande har förmågan att rädda sig ur situationen i kraft av sin intelligens. Lyckas vi inte med detta väntar barbariet. En våg av apokalyptiskt färgade böcker och filmer visar vad som kan hända.

Andra menar att kollapsen inte längre går att undvika, men den behöver inte få så dramatiska följder. Det tog mer än två århundraden innan romarriket slutligen gick under, men medborgarna märkte knappt vad som hände. Vi måste lära oss att leva på naturens villkor istället för att slösa på fossila bränslen, men övergången behöver inte bli så dramatisk som man kan frestas att tro.

Det är svårt för den enskilde att avgöra vilka berättelser om jordens framtid som bäst beskriver verkligheten. Valet mellan dem kan tyckas godtyckligt i brist på klara bevis som talar i någon bestämd riktning.

Låt oss för ett ögonblick återvända till vännen Clare. De kaotiska scenerna vid incheckningsdisken var en kollektiv manifestation. Detsamma gäller känslan av tillförsikt längre bak i kön.

Meddelandet om förseningen aktiverade olika krisberättelser som redan fanns i resenärernas medvetanden. Den samlade energin i en panikslagen folkmassa kan växa till en mental tsunami som vandrar flera varv runt hela jordklotet.

När Clare valde att förhålla sig lugn innebar det inte att hon stack huvudet under sanden. Tvärtom gör ett sådant beslut alltid att berättelserna blir än mer tydliga.

Detta kan föra med sig en våg av samarbetsvilja och handlingskraft. Det är lätt att föreställa sig de förtroliga samtal som fördes i hotellfoajén bland dem som lät sig inspireras av Clares exempel.

I takt med att de globala kriserna blir allt allvarligare ökar också medvetenheten om vad som sker. Till sist kan ett slags kreativ atmosfär skapas kring jordklotet. Men denna kreativitet uppstår inte med automatik, utan är ett resultat av medvetna val mellan olika sätt att berätta om krisen.

Varje individ har ett ansvar för att bidra till framväxten av detta medvetande. Det handlar inte om att lista ut vilken krisberättelse som är den riktiga, utan om att var uppmärksam i varje enskilt ögonblick. Berättelserna finns redan där, och deras antal är oändligt.

Det som upptar det största utrymmet i mediaflödet just nu är flyktingkrisen. 10 000 personer i ett tältläger i Skåne? Mitt i vintern? Tänk om det bara är början på en lavin av nödställda? Ser vi en ny folkvandringstid med horder av vilda hunner som driver på där bakom?

Eller är det istället så att alla dessa människor har något att tillföra vårt samhälle, något som inte går att urskilja ännu, mitt i tumultet? Kanske kan situationen leda till mindre egoism i samhället? Det kan i så fall vara en kraft som kan användas även i andra sammanhang, exempelvis till att minska överkonsumtion och kortsiktigt tänkande kring miljöfrågor.

Det är alltid bra att ta några djupa andetag innan man drar förhastade slutsatser. Kan det vara så att de olika berättelser som vi omges av har ett gemensamt ursprung någonstans, eller att det finns osynliga trådar som binder samman dem?

Misshushållning med naturresurserna kan ha samma orsaker som den terror som driver miljoner människor på flykten just nu. Negativa virvelvindar är svåra att få hejd få. De får ett eget liv. Efter ett tag spelar det inte längre någon roll var det hela började.

Men i så fall är även motsatsen sann. En liten gest kan få oanade följder för människor som du aldrig träffat och som aldrig ens får veta varifrån den lilla positiva impulsen kom ifrån. Därför är det aldrig försent att uträtta något.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *