Systemförändring – Naturens rättigheter och Ecocide Law som hävstänger 2:2


Donella Meadows är systemvetare, känd för pionjärarbetet med Romklubbens Limits to Growth (1972) som hon var huvudförfattare till och som fortfarande är högaktuell. Hon har funderat mycket på idén om punkter för att förändra system. Hävstångspunkter är platser inom ett komplext system (en kropp, en organisation, en stad, ett ekosystem, en ekonomi) där en liten förändring kan omskapa hela systemet. Hävstångspunkter finns inte bara inom systemteori. Myter och legender är fulla av dem. Den magiska ringen, the silver bullet, lösenordet, hjälten som föds och ändrar historiens gång. Vi vill gärna tro på hävstångspunkter, vi vill gärna veta var de är och hur vi ska kunna komma åt dem. Hävstångspunkter är maktpunkter.

Här kommer Donella Meadows lista på punkter, förkortad (fast det blir ändå ett långt inlägg….). Den finns att läsa i sin helhet här. Hon har beskrivit hur den dök upp i hennes huvud under ett möte om världshandeln, då hon plöstsligt insåg hur ett enormt nytt system byggdes upp med målet tillväxt till varje pris utan mekanismer för att bromsa. Listan är ordnad i ökande effektivitet, den mest effektiva punkten kommer alltså sist.

12. Konstanter, parametrar, siffror (som skatter, standarder, bidrag)
Här finns sådant som utsläppsgränser, hur mycket pengar vi lägger på naturvård, räntenivåer, ersättningsnivåer till flyktingar. Donella Meadows menar att 90 – nej 95, nej 99 – procent av vår uppmärksamhet går till parametrar, men de har nästan ingen hävstångseffekt alls.

11. Storleken på buffertar och andra stabiliserande bestånd i relation till flöden
Buffertar har en stabiliserande verkan i ett system. Ditt bankkonto är en buffert som gör att du på kort sikt inte behöver oroa dig så mycket för dina utgifter och inkomster. För att klara överlevnaden hos en hotad art behöver vi en större population än den minsta som krävs för att klara den genetiska diversiteten, som buffert. Inom handeln har man ofta gjort sig av med buffertar i form av lager för att istället ha rullande lager på vägarna, ”just in-time”. Det kan finnas stor hävstångsverkan i att ändra storleken på buffertar, men de är ofta svåra att förändra och därför kommer de långt ner på listan.

10. Bestånds- och flödesstrukturer – fysiska system och deras skärningspunkter
Denna punkt syftar framförallt på fysiska strukturer som elnät och vägar. Dessa har mycket stor påverkan på systemet när de väl är på plats, och att ändra dem tar lång tid och är bland de dyraste förändringarna man kan göra. När strukturen finns kan man jobba med att använda den så effektivt som möjligt genom t ex energieffektivisering, men eftersom det är svårt att omskapa den har denna punkt lågt hävstångsvärde.

9. Fördröjningstid i relation till förändringstakt
Fördröjning i feedback-loopar är kritiska för systemfunktion. Om vi inte i tid får information om påverkan från ett visst beteende finns det ingen möjlighet att reglera det. Om vi får information men responsen tar lång tid uteblir också effekten. Om vi t ex äter mer torsk än vad som föds kommer torskpopulationen att minska – om vi inte får reda på det kan vi inte minska fiskeflottan. Vissa åtgärder tar så lång tid att göra att det alltid uppstår en fördröjningseffekt och systemets funktion blir ryckig. Byggandet av nya vägar kanske är ett exempel på det. Vägen måste börja byggas nu för att vara klar om tio år – och då är väl förhoppningsvis effekterna av ökad vägtrafik så förankrade att beslutet framstår som mindre framsynt. Som med punkt 10 så skulle fördröjningar ha ett högre hävstångsvärde om de inte vore så svåra att påverka.  Saker och ting tar så lång tid de tar.

8. Balanserande feedback-loopar – styrkan i feedback jämfört med den effekt de korrigerar
En termostat är det klassiska exemplet på en balanserande feedback-loop, med syftet att hålla temperaturen i ett rum konstant.  Ett komplext system har en mängd sådana loopar för att anpassa sig under olika påverkan och omständigheter. Vissa av dem används mycket sällan. Ett exempel på en sådan är de beredskapslager för mat under krig och katastrofer som vi i Sverige har upprätthållit under många hundra år men avvecklat de senaste 20 åren. I det effektiva Lean-samhället plockar vi bort allt fler av dessa säkerhetsnät. Ett stort misstag, menar Donella Meadows. På kort sikt ser vi inga effekter men på lång sikt minskar spannet av omständigheter som systemet kan hantera. Med andra ord minskar resiliensen. Ett av de mest hjärtskärande exemplen på detta är när vi tar i anspråk livsmiljöer för hotade arter. Andra exempel på balanserande feedback-loopar är marknadspriser. Dessa ger ofta en felaktig feedback, exempelvis för att de inte reflekterar en varas fulla pris – det finns ”externaliteter” i form av t ex utsläpp som ingen betalar för, eller det finns sk perversa subsidier.  Kostnader tas då av dels drabbade människor och ekosystem, dels av medborgare som får stå för notan för sanering. Här finns hävstångsverkan i att jämna ut spelplanen så att producenter och därmed konsumenter får betala vad saker och ting kostar. En lag mot ecocide skulle kunna vara ett verktyg för sådan balans, eftersom alla som orsakade livsmiljöförstörelse skulle löpa risk att straffas och därmed skulle de värsta förorenarna behöva ändra sin verksamhet (vilket skulle reflekteras i priset på produkter).

7. Positiva feedback-loopar
En balanserande loop korrigerar sig själv, en positiv feedback-loop förstärker sig själv. Ju fler barn som föds, desto fler människor växer upp och får nya barn. Ju mer erosion, desto mindre växtlighet klarar sig och kan dämpa effekten av regn, och erosionen ökar. Ju mer pengar du har, desto mer kan du öka din förmögenhet. Positiva feedback-loopar är källor till tillväxt, explosion och kollaps i system, och de är därför ovanliga. Förr eller senare balanseras de – en population som exploderar möter förr eller senare en gräns där dödligheten ökar mer än födslarna. Det finns många samhälleliga feedback-loopar som innebär att ”åt den som har, ska varda givet”. Resursstarka människor vinner på ränta exempelvis, medan fattiga betalar. Stora företag har många lobbyister som påverkar lagar och policy i den riktning de önskar, så att de kan växa. Hävstångseffekter för positiva feedback-loopar ligger mer i att bromsa, än att balansera dem. Det är mycket effektivare att sakta farten på en bil som kör för fort, än att efterfråga effektivare bromsar. Utjämnande verktyg som gratis utbildning för alla eller progressiv inkomstskatt, skatt på finansiella transaktioner eller obligatorisk redovisning av partistöd, är ”grus i maskineriet” som saktar ner positiva feedback-loopar.

6. Informationsflöden – strukturer kring vem som har tillgång till information
Det är billigare, snabbare och enklare att ändra informationsflöden än det är att ändra strukturer. Ett exempel är att genom synliga mätare ge tillgång till snabb information om elförbrukning, vilket ofta sänker förbrukningen. Informationsflöden som saknas är en viktig anledning till att system fungerar dåligt. Att vi kan överutnyttja människor och ekosystem på andra sidan Jorden beror kanske på att vi att vi inte vet effekterna av vår konsumtion. Ignorance is bliss. Donella Meadows menar att det finns en systematisk tendens hos människor att undvika ansvarsskyldighet (accountability) och att denna hävstångspunkt därför inte är så populär hos makthavare. I takt med att mer och mer information blir potentiellt tillgänglig ökar sprängkraften förstås, som exemplen Julian Assange och Edward Snowden visar, eller the Guardian som fick datorer bokstavligt talat sönderslagna av den brittiska regeringen. Donella föreslår att de politiker som förklarar krig borde ta konsekvenserna och tillbringa kriget vid fronten.

5. Systemets regler (straff, begränsningar, incitament)
Reglerna i ett system definierar dess gränser och frihetsgrader. Du skall icke döda. Yttrandefriheten. Avtal ska hållas. Nio år i grundskolan är obligatoriskt. Om du åker fast när du rånar en bank åker du i fängelse. Donella brukade uppmana sina studenter att fundera på hur det vore om reglerna för t ex deras utbildning såg annorlunda ut. Om studenterna satte betyg på lärarna – eller på varandra, eller om klassen fick betyg som grupp istället för individer. När man utforskar hur systemet skulle bete sig under andra regler går det att få syn på vilken kraftfull hävstångspunkt regler utgör. Makten över reglerna är verklig makt. Det är därför lobbyister flockas i Bryssel. Kanske är det därför ecocidelagstiftningen, som nästan blev en del av FN:s Romstadga på 90-talet, istället försvann i glömska.

4. Självorganisering – förmåga att lägga till, ändra och utveckla systemets struktur
Levande system har den fantastiska förmågan att kunna ändra sin funktion och utvecklas, genom att skapa nya strukturer, feedback-loopar, regler eller informationsflöden. Denna förmåga är den viktigaste nyckeln till systemets resiliens. När du inser kraften i självorganisation förstår du varför biologer ägnar sig åt diversitetsdyrkan. För att kunna självorganisera är det avgörande att systemet har tillgång till så mycket variation som möjligt. Därför är den situation vi som Jord-system befinner oss i nu så prekär, när vi låter arter försvinna för att aldrig komma åter i en tid av mycket snabb förändring, då all anpassningsförmåga kommer att behövas. Hävstångspunkten här är uppenbar, men inte så populär. Att uppmuntra variation och experimenterande betyder att förlora kontrollen, läskigt för både individer och regeringar. Vad som helst kan ju hända! Just nu verkar det som om systemet är upptaget med att använda denna hävstång i helt fel riktning genom att utrota både biologisk och kulturell diversitet.

3. Systemets mål
Genom att förändra systemets mål förändrar du hela listan ovan. Om målet för systemet är växa och vinna kommer alla flöden, regler och informationsflöden att anpassas för målet. Vad är det vi strävar efter? borde vi fråga oss oftare. Ibland sker händelser som gör att individer förändrar sina mål, vilket kan innebära att hela deras liv förändras. Kanske är vi i ett läge där vi som kultur håller på att överväga vårt mål? I såfall kan allt förändras, och det kan, men behöver inte, bli till en vackrare värld.

2. Paradigm – sättet att tänka som systemet utgår ifrån
Systemets paradigm är delade idéer om vad vi gör här. De utgör de djupaste trosföreställningarna om hur världen fungerar. Paradigm är grunden i komplexa sociala system. Grundläggande antaganden behöver inte uttalas för de är så självklara: naturen är en resursbas för människor. Man kan äga mark. Tillväxt är bra. Utvecklingen går framåt. Pengar är en viktig värdemätare – därför är människor som har mindre pengar värda mindre. Mer kontroll är bra. Ofta tänker vi att paradigm är svårare att förändra än något annat, och därför borde denna punkt vara längst ner på listan, inte näst högst. Så kan det vara. Men det finns inget kostsamt eller ens långsamt med att skifta paradigm. Det behövs bara ett skifte i seende. Det kan hända individer på en sekund, och det händer även i större system. Hur åstadkommer man det? Man visar på hur det gamla paradigmet inte fungerar (jämför med Joanna Macys andra dimension). Man står stadigt i ett nytt paradigm, talar och agerar utifrån det nya, högt och övertygande!

1. Paradigm-överskridande
Det finns en punkt kvar, mer kraftfull än att ändra paradigm. Det är att vara öppen och inse att inga paradigm är ”sanningen”. Att även det som skapar din världsbild bara är en begränsad förståelse av ett oändligt och fantastiskt universum. Att släppa loss i icke-vetande. Att kunna integrera flera paradigm och låta dem finnas samtidigt. Det kan vara svindlande. Men, skriver Donella, alla som har lyckats hålla den idén, för ett ögonblick eller längre, har funnit den oerhört kraftfull. Om inget paradigm är det rätta kan du välja vilket som hjälper dig att uppnå ditt syfte. Om du inte har en aning om vilket syftet är kan du lyssna till universum. Det är här, i detta paradigmöverskridande, som folk bryter sig loss från missbruk, lever i glädje, störtar imperier, kastas i fängelse, blir skjutna och ändrar historiens gång.

Naturens rättigheter som hävstång
Paradigmet vi lever i nu är så tydligt på väg mot sitt slut. Vi står inte ut med det längre. Jag kan inte leva med tanken på att köra över allt annat levande bara för att det är möjligt, och rättfärdiga det med att jag är människa. Jag tycker inte att det är värdigt att min konsumtion ska förstöra livet för människor jag aldrig kommer att träffa. Därför är jag så glad att vi inom Lodyn har valt att arbeta med naturens rättigheter – en idé som ställer detta paradigm på huvudet.

En vanlig reaktion när folk möter idén om naturens rättigheter är att det vore en bra grej, men omöjligt (och därför inget att lägga tid på). Naturligtvis är det ingen omöjlig idé – den är tvärtom levande hos många (kanske de flesta?) urbefolkningar och både Ecuador och Bolivia har lagstiftning som ger naturen rättigheter. Men det är en idé som fundamentalt utmanar vårt nuvarande paradigm, och det är alltså det som gör den potentiellt mycket effektiv. Frågan är ju om det är värt att lägga sin tid på något annat. I det nya paradigm som verkar födas, som beskrivs från olika håll; från urbefolkningars kulturer, från andliga läror och från systemvetenskapen, hänger allt ihop med allt annat. Förändringar sker plötsligt och oförutsägbart, precis som de ofta gör i levande system. En vild, vacker, värld. I det paradigmet är vi alla hävstänger, med potentiellt mycket stor kraft!

Donella Meadows avslutar sin artikel med en stor och förtjusande brasklapp. I slutändan, skriver hon, verkar det som att mästerskap (i systemförändring) har mindre att göra med att använda hävstänger än med att strategiskt, djupt, vanvettigt släppa taget och dansa med systemet.

Systemförändring – Naturens rättigheter och ecocide som hävstänger 1:2

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *